Bilder av sex

Idag läste jag en tankeväckande artikel om hur vi här i Nordeuropa ser på människor från andra delar av världen, i det här fallet Asien, genom att tillskriva dem olika typer av sexuella egenskaper. Plötsligt kom jag på mig själv att tänka på att jag själv bär på en rad föreställningar om människor från andra kulturer, och en stor del av den politiska debatten handlar om hur vi ser på andras sexualitet. Fenomen som ”hedersproblematik” säger något om hur vi ser på män och kvinnor i muslimska samhällen, begrepp som ”Casanova” bottnar i bilder av sydeuropéer och den kanske mest rasistiska frågan som jag genom åren fått höra, oftare än man tror, är huruvida det stämmer att det är skillnad i penisstorlek hos män från olika kontinenter. Inte sällan handlar det snarare om en förvissning än en fråga. Vi har ju våra bilder och föreställningar klara.

Även mellanmänskliga relationer, som kärleksrelationer eller sexuella relationer som jag för enkelhetens skull väljer att kalla dem och fokusera i den här texten, bygger på bilder och uppfattningar om andra. I själva verket är det sällan som vi ingår ett avtal, som ju en relation kan sägas vara, så okritiskt och naivt godtroget som kärleks- och sexuella relationer. Tänk på den senaste prylen du köpte, låt säga din mobil. Nog ville du veta hur den fungerar, vilken lagringskapacitet den har, vilka funktioner du kan använda dig av eller vad den kostar. Du ställde följaktligen en rad frågor till försäljaren och fick, förhoppningsvis, svar som gjorde dig övertygad: jag köper den eller så köper jag den inte. Någon kan säkert invända mot att jämföra mobilköp med att ingå en relation, men principen är den samma. Med den skillnaden att vi vid relationsinträdet är snabba att ”köpa grisen i säcken”. Eller undvika frågor om vad alla inblandade förväntar sig av relationen. Vi utgår helt enkelt oftast ifrån att vi är överens, och att vi vet om vad vi är överens om.

Det är här en del av framtida relationsproblem får sin grogrund, i form av t.ex. besvikelser, frustration eller krossade förhoppningar. Ett nästan för självklart antagande för att ta upp till diskussion i en relation är om man ska ha sex ihop (och här utgår jag, normativt, ifrån en tvåsam relation). Men vem har sagt att det ska vara så? Innebär ett förhållande automatiskt att man förväntas ha sex och, kanske, även vilja ha sex? Går det att leva i en relation utan sex? Är sex i själva verket det kitt som håller ihop människor medan allt annat, som gemensamma intressen och värderingar, de egenskaper vi väljer partners utifrån eller att man helt enkelt kan ha det bra ihop, mindre viktiga? Min bild, och det är förstås också en bild, är att ett förhållande står och faller med sex. Det är inte självklart att ifrågasätta ett förhållandes vara eller inte vara om alla inblandade är nöjda med sex.

Om vi nu är överens om att sex ska ingå i förhållandet kommer det upp nya frågor. Som hur ofta vi ska ha sex, på vilket sätt, när i tid eller på vilka platser. Hur ofta talar vi om det, ärligt talat? Och förresten, med vem är det vi förväntas ha sex? Just det, är det underförstått att det är en monogam relation som gäller, det vill säga att vi endast får lov att ha sex med varandra, men inte andra? Innebär en relation av kärleks- och sexuell karaktär en tvåsamhet? Eller kan vi ha flera partners? Vi fokuserar risker med att frångå tvåsamhetsprincipen, men vad är det som gör att vi inte i lika stor utsträckning väljer att undersöka eventuella fördelar? Kan sex med fler i själva verket vara en boost, något som eggar lusten? Ja, det finns belägg för att det kan vara så. Frågan som kvarstår är om spänningen, som kan trigga igång lusten i sådana situationer, handlar om att det handlar om sex med flera individer eller om att man bryter en norm. Omvänt, skulle det vara lika intressant med flera partners om det var socialt accepterat?

Som ni märker väcks det många frågor, och frågor på det, när man börjar nysta i det hela. Jag funderar vidare, för jag är inte färdig. Jag kan bara konstatera att vi också lever med vår egen bild, självbilden, som vi borde granska oftare. Jag har t.ex. mött personer, intressant nog främst kvinnor, som är snabba att döma sig själva i de fall partnern väljer att ha sex med andra. Man tillskriver sig själv en bristande attraktionskraft, en ful kropp helt enkelt, och ser det som förklaring till att partnern (läs: mannen) har sex med andra. Män tillskrivs å andra sidan en självklar lust och det finns en viss tendens att släta över mäns agerande. Men det är nog en annan diskussion. Summa summarum: vi behöver klargöra våra förväntningar, förhoppningar och önskemål. Gentemot andra och gentemot oss själva. Inte lätt, men sannolikt nödvändigt.

Här kommer några länkar för mer läsning: artikeln jag inleder med, RFSU:s senaste sexpodd samt en bloggares kritik av innehållet i RFSU:s senaste podd. 

Din sexuella kropp

Du har en kropp, men ärligt talat, vad vet du om den? Nej, du ska verkligen inte skämmas eller känna dig okunnig! Faktum är att vi alla, lite till mans, lever med mer eller mindre omfattande kunskapsluckor om det som ligger oss närmast, den kropp som vi alltid har med oss. Förutom att vi inte alldeles säkert inte behöver känna till varenda detalj av den eller hur den fungerar, så är kroppen med sina funktioner fortfarande inte helt utforskad. Som hjärnan till exempel, den plats där orgasmen sitter, och som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Jag måste erkänna att jag är en ”kroppsnörd”, en person som fascinerat kan titta på Vetenskapens Värld eller bläddra i en bok i en bokhandel så att tiden stannar och studera skildringar av kroppens allehanda möjligheter. Hur hjärtat fungerar. Eller blodomloppet. Eller mjälten. Och så vidare. Föga förvånande är jag också oerhört nyfiken på och rentav bergtagen av kroppens sexuella förmåga och möjligheter att skapa njutning. Här finns det mycket att lära.

Idag arbetar jag för att främja sexualupplysning och rådgivning till vuxna, en grupp som lätt hamnar mellan stolarna. Det råder en norm att vuxna ”mitt i livet” förväntas ha en fungerande sexualitet som inte kräver svar, som inte väcker funderingar och som inte varken oroar eller skänker glädje som en vill dela med andra. Det är först när problemen blir oöverstigliga, när relationen är körd i botten, depressionen ett faktum eller ensamheten mördande som vi söker hjälp. I den bästa av världar önskar jag att vi kan stämma i bäcken genom upplysning, genom att ger oss ut på en safari på den egna kroppen, utforskar dess vinklar och vrår och, inte minst, att vi tillåter oss att tala om det.

Jag läser RFSU:s senaste undersökning om kunskaper hos 25 - 45-åringarna i Sverige. Mer än hälften, 56 %, vet inte hur stor en klitoris är. Två av tre tror att det tar längre tid för kvinnor att få orgasm. Mer än var tredje är okunnig om att klamydia, vår vanligast förekommande sexuellt överförda infektion, kan överföras när kön gnids mot varandra. Nästan sex av tio män tror att en kvinna lättast blir gravid omkring två, tre dagar före mensen. Varannan man upplever emellanåt bristande lust. Var tredje man och kvinna erfar svårigheter att i någon mån behålla sin erektion eller lubrikation. Det finns säkert mer okunskap än så (har du frågor, ställ de till RFSU:s frågelåda). Problemet blir just att all okunskap banar väg för mytbildningar, felaktiga föreställningar och, som en konsekvens, upplevelser av sexuella problem, lidande och onödig oro. Det låter kanske enkelt, men det är det också: mer faktabaserad upplysning, rådgivning på bred front och samtal om sexualitet såsom en mänsklig kraft värd att ta på allvar och förtjänt att behandla på ett sakligt vis kommer att förebygga många svårigheter, säkert också bespara kostnader och, förstås, skänka mer glädje och lust i människors tillvaro. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut, men då ska ingen heller förvånas över människors ohälsa.

Låt mig avsluta med att länka till en artikel där min kollega Else-Marie Rasmusson, onkologisjuksköterska i Lund, intervjuas om sitt arbete. Intervjun visar på ett tydligt sätt skilda aspekter av hur sexualiteten, som en allmänmänsklig kraft, i allra högsta grad påverkar välbefinnande och återhämtning efter en allvarlig sjukdom. Så många frågor som kommer upp, så många lugnande svar som kan göra en stor skillnad i stunden och för framtiden. 

Chefens sexliv

Jag läser en artikel med titeln ”Chefers sexliv allt sämre” i tidskriften Chef (nr 1, 2013). 1428 svenska chefer har medverkat i en stor kartläggning avseende sitt sexliv, det är på sitt sätt en nedslående men inte förvånande läsning. Det måste poängteras att enkätstudien som ligger till grund för de data som presenteras inte är någon vetenskap. Man kan t.ex. diskutera urvalet av de som besvarat enkäten (och således vilka som ev. valt bort att besvara den) eller att begrepp inte definieras – det är t.ex. inte klart vad exakt det är man vill undersöka. Sexlivet? Kärlekslivet? Den tid man har för sin partner? Alltihop och mer därtill? Dessutom är det inte klart hur fördelningen mellan män och kvinnor i absoluta tal ser ut, vilket är allvarligt. Men jag väljer ändå att skildra mina funderingar eftersom enkätstudiens resultat kan betraktas som ett nedslag i ett utbrett fenomen i vårt samhälle idag. Stressen.

Det verkar som att upplevelsen av att stressen påverkan sexualiteten och relationerna hos svenska chefer ökar med tiden, i alla fall sedan en liknande kartläggning 2007. Överlag säger knappt hälften att sexlivet blivit sämre sedan man tillträtt sin tjänst som chef. Kvinnor och yngre personer (under 30) uppger i större grad att sexlivet har försämrats, jämfört med män. Mer än var tredje chef svarar att relationen till partnern blivit sämre. Analysen genomförd av kända relationsrådgivare går ut på att det handlar om att få ihop livspusslet, stressen kretsar kring framgångar inom många områden, som hemmet, det sociala umgänget och, förstås, i sin relation. Svackor i livet sägs vara förbjudna och vi förväntas gå igenom livet leende och glada. Allt annat är en skam och möjligen också tecken på dålig karaktär, tänker jag. Vem vill arbeta eller leva med en misslyckad människa?

Det är alltså ingenting nytt för mig som sexolog. Frågor rörande stress i vardagen är vanliga och på ett sätt är även lösningarna enkla, i alla fall i teorin. Det handlar om att ta sig tid och sakta ner, att sova ut (trötthet uppges vara det som främst påverkar sexlivet negativt), att vara med sin partner lite mer. Att skära ner på arbetet och prioritera annat i livet, som att klappa katten lite oftare, promenera i skogen lite mer eller umgås med vänner lite mera frekvent. Eller som Eva Rusz skriver i artikeln: ”Att vara förtroliga, hålla om varandra eller vila i varandras armar kan vara lika mycket värt som ett sju eller åtta minuters långt samlag”.

Utmaningen ligger i att tillämpa detta i vardagen. Det känns nästan som att många av oss lever i en ond spiral, en kedja av faktorer som påverkar varandra och som ställer krav. Om vi ska umgås mer med vänner ställs det krav på t.ex. intressanta aktiviteter att göra ihop, fina kök att laga maten i eller vackra hem att bjuda hem till. Maten som vi äter försätter oss i uppfattningen att man borde träna mer. Att resa – för att t.ex. ha något att prata om med sina vänner – är dyrt, och även jobbet ställer krav på att prestera, visa sig vara kompetent och framgångsrik. Och så behöver vi de där inkomsterna för att kunna finansiera allt detta: bolånen, gymkorten, resorna, aktiviteterna. Till det har vi normen om att ”bra” sex är ett tecken på en lyckad relation, och att bra sex betyder i det fallet att prestera (t.ex. samlag under ett visst antal minuter). Vem blir inte stressad av att bara läsa detta (och jag har inte ens nämnt ordet barn)?

Jag är av uppfattningen att sexualiteten är det som kroppen först ”tittar på” när det blir för mycket av allt. Ska något skäras ner på så är det lusten som minskas. Tiden med partnern väljs sedan bort och sex prioriteras undan för annat som bara ”måste” göras. Här hjälper knappast goda och kloka råd. Risken är snarast att de blir till floskler och värdelösa instruktioner som i förlängningen förstärker stressen och känslan av tillkortakommanden. Det är ett moment 22. Eller som Chefs redaktör Cissi Elwin Frenkel konstaterar: ”Egentligen borde ju just chefer vara dem som skulle kunna ha det allra mest strålande sexlivet. Vi har ju verktygen. Vi har ju gått kurserna”. Jag måste tillstå att även en sexolog står ofta handfallen inför uppgiften, även i den egna lilla världen. Jag som gått kurserna, jag som har verktygen…

Så vad gör vi åt detta? Sällan har de goda råden varit dyrare...

Sex, drugs & rock´n´roll

I samband med det senaste presidentvalet i USA i fjol har det även hållits en rad folkomröstningar i flera delstater. Bland annat fick väljarna i Oregon, Colorado och Washington ta ställning till huruvida man ska legalisera marijuana eller ej. Det blev fritt fram för en legalisering i Colorado och Washington.

Marijuana, som utvinns ur bladen på växten cannabis sativa, har tillsammans med hasch, som utvinns ur växtens kåda, traditionellt ansetts vara en av de droger som påverkar sexualiteten på ett positivt sätt. För mig som socialarbetare och sexolog förenas här två spännande världar – bruket av rusmedel och sexualiteten – och jag har lärt mig mycket om människan som väsen genom att studera dessa fält i förening. Jag genomförde min socialarbetarpraktik i en s.k. ”shooting gallery”, eller ”Konsumraum” som det heter på tyska, i Frankfurt på 90-talet (en plats där missbrukare injicerar sin drog under renare, säkrare och mer kontrollerade former, bl.a. med läkare och socialarbetare som övervakar det hela), och har sedan dess arbetat med missbruksvård under några år. Det är först flera år senare som jag insåg att sexualiteten har varit påtagligt frånvarande i samtalet med klienten, samtidigt som det paradoxalt varit så tydligt att sex och relationer är en fråga en missbrukare behöver förhålla sig till. Senare har jag fått förmånen att lära mig mer om missbrukares egna frågor runt sexualitet och relationer, och har även utbildat personal på svenska behandlingshem i att möta frågorna. Sexualitet är ett område omgärdat av tystnad i missbruksvården.

Det finns åtminstone två spår inom detta fält: dels föreställningar om drogers påverkan på lust och relationer, dels drogers konsekvenser för lust och relationer. När det gäller det första spåret har människan i alla tider och i alla kulturer odlat föreställningar om att sexuell förmåga och njutning kan ökas eller maximeras med hjälp av allehanda droger. Man har t.ex. trott sig göra partnern mera lättillgänglig genom att bjuda denne på en drog. Faktum är att en positiv påverkan på sexualitet upplevs ofta när forskare i studier ställer frågan till den som använder olika preparat. Afrodisiaka, lustförhöjande medel, är en hel vetenskap i vissa kulturer, där växter som t.ex. alruna eller spikklubba står i centrum. I vår egen del av världen är alkohol den oftast använda (legala) drogen i syfte att inverka på sexualitet och njutning.

Farmakologiskt sett har alkohol ingen positiv påverkan på sexualitet, men föreställningar om att alkohol löser upp sexuella hämningar uppfattas ofta av den som tar ett glas vin eller två innan utgång. En del tror även att alkohol förhöjer sexuell upphetsning. Men förväntningarna styrs främst av sociala och kulturella föreställningar: vi har lärt oss att uppfatta sådant som andra har sagt att vi kan uppfatta när vi dricker. Det blir som en självuppfyllande profetia. Och visst kan det bli enklare att ragga med några öl i kroppen. Exempelvis kvinnor anses traditionellt bli mer lättillgängliga, men kanske handlar det mer om ansvarsfrågan? Vi kan ta ut svängarna lite mer när alkohol bedövar och vi kan skylla på att ”jag var full” dagen därpå, när eftertankens kranka blekhet hälsar på…

Illegala droger, som amfetamin, kan likaså ge en uppfattning om förhöjd lust, intensivare orgasm och utlösning eller större mod att prova på sexuella praktiker som man annars inte vågar prova. Men drogen kan även hämma en sexuellt och framför allt sker det en frånkoppling av känslor. Och det är här som det andra spåret, drogers konsekvenser för sexualitet och relationer, inträder.

Personer som missbrukat amfetamin finner det oerhört svårt att konfronteras med känslor då man börjat leva rent. Frågor som ”duger jag”, ”hur närmar jag mig en kvinna/man” eller ”kommer jag att kunna få stånd igen” blir till stora, existentiella frågeställningar. Opiater, som heroin eller metadon, stänger snarast av sexualiteten helt, och här kan återinträdet av lust och sexuella känslor bli en stor tröskel att ta sig igenom, parallellt med att hitta till ett drogfritt liv i allmänhet (kanske även med en infektion i kroppen, som hepatit eller hiv, så som en konsekvens av missbruket). Många missbrukare beskriver sin första tid utan drogen som att vara oskuld eller tonåring på nytt. Samtidigt har man många negativa erfarenheter kopplade till sexualitet att behöva arbeta med, som prostitution eller övergrepp.

Cannabis har aldrig blivit någon ”sexdrog” i Sverige, till skillnad från USA där den i viss mån anses förhöja sexuellt intresse och njutning. Kanske beror detta på våra länders olika syn på sexualitet, sex och relationer. Någon folkomröstning om en legalisering här i Sverige lär aldrig bli aktuell men även här frodas ett intresse för drogers påverkan på sexualiteten, ofta subtilt och dolt under ytan. Det räcker att besöka några flitigt använda forum på nätet för att se vad som rör sig i människors huvuden. För mig blir den gömda diskussionen, i kombination med de frågor som rör sig i många människors huvuden, en intäkt för att vi såväl privat som professionellt behöver titta på detta område och tala mer om det som pyr under ytan. Kanske för att få trollen att spricka i ljuset.

Kyssen

Kyssen - sinnebilden av människans längtan, behov av närhet och beröring, åtrå och lust, kontaktsökande, sexualitet. Kyssen är ett intressant fenomen, som säger allt och ingenting men som på något sätt fångar in människans väsen och ramar in det i ett par röda läppar. Rent sexologiskt finns det både mycket och lite att säga om kyssen. I läpparna finns en hög koncentration av nerver, vilket föranleder oss att känna och uppleva kyssen som något särskilt. Kyssen är ett sätt att markera integritet och gräns gentemot en annan människa – vi kan se att ett av de första tecknen på att ett förhållande är på upphällningen är att kyssarna upphör, inte samlagen. Vi kan se att prostituerade inte tillåter kyssen att bli en del av det köpta sexet.

Men kyssen signalerar även tillträdet till den andra människan och en samhörighet med hen. Kyssen är en viktig komponent i ett förhållande som uppfattas som fungerande. Många unga börjar sitt sökande efter kärlek och sex med en kyss, eller en puss, och det är ofta kyssen som är föremål för de första frågorna från unga människor. Kyssen kan vara en vägledare vid sökandet efter en partner.  Kyssen fungerar som gasen och bromsen, den öppnar portar, den försonar och den markerar den egna positionen. Hur kysser man bäst? Hur hittar jag någon att älska? Hur älskar vi varandra?

Jag minns min egen skoltid. Någon sa att man kan prova att kyssa sig själv i armvecket för att få en glimt av hur en kyss kan förnimmas för att på så sätt lära sig att bli en bra kyssare. På nätet finns en uppsjö av kysskolor som förklarar skillnaden mellan en enkel puss och en tungkyss, vad french kissing är eller hur man strular bäst. Kyssen är både gränslös och avgränsad men den utgör onekligen en portal till den större sexualiteten, njutningen, kåtheten, knullet. Oavsett kulturell eller social bakgrund, ålder, kön eller funktion. Det är under kyssen som en människa ofta känner pirret i magen som starkast, det är nu som hjärtat bultar som hårdast, blodet rusar som fortast och andningen är som kraftfullast.

Kyssen är också ett fenomen som flitigt återges i konsten. En enkel sökning på en stor sökmotor visar att Kyssen är namnet på en av Gustav Klimts målningar, på en av Ulf Lundells böcker och på den sista stumfilmen från Metro-Goldwyn-Mayer med Greta Garbo i huvudrollen.  Sedan återfinns diverse rådgivningsspalter och tidningar som i artiklar på olika sätt närmar sig kyssen. En kollega resonerar runt kyssen i samband med Victorias och Daniels bröllop…

Radioprogrammet Ligga med P3 från Malmö arrangerade den 16 november 2012 en så kallad flashmob. Tanken var att par skulle kyssas på Lilla Torg i Malmö och på så sätt sprida lite värme och kärlek i höstmörkret. Men kyssen är också en politisk handling. När det kom fram att staden St Petersburg var i färd med att förbjuda ”positiv upplysning om homosexualitet” var en av de första idéerna hos mina kollegor på RFSL att åka dit och kyssas öppet på stadens paradgata Nevskij Prospekt. Inte minst på våren kan man se kvinnor och män kyssas öppet, men frånvaron av män som kysser varandra eller kvinnor som hånglar även i vårt land säger något om vilken värld vi fortfarande lever i. Kanske kan kyssen göra världen lite bättre, lite gladare. I vilket fall som helst så skadar den ingen. Så kyss någon idag!