Under alla mina snart 20 år som sexualupplysare och
sexualrådgivare har hiv aldrig fått så mycket uppmärksamhet som hösten 2012.
Kulmen nåddes onekligen i och med att Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan
handskar” visats på SVT. Reaktionerna har varit många och starka och sällan har
jag sett en sådan respons på ett tv-program från vänner och bekanta på Facebook
men även från personer som vad jag vet inte arbetar eller har erfarenheter av
hiv i övrigt. ”Torka aldrig tårar utan handskar” har uppenbarligen berört
känslor som varje människa bär på, innerst inne.
Idag
lever nästan 6 000 personer med hiv i vårt land, däribland många i sydvästra
Skåne. Men det är i mångt och mycket människor som håller sin hemlighet väl
förborgad, kanske av rädsla att avvisas, fördömas, diskrimineras eller
förföljas. Ett fåtal personer lever öppet, även om jag antar att fler är öppna
gentemot familj eller nära vänner än vad man kan veta. Men i allmänhet är hiv
en osynlig infektion i Sverige idag. Tack vare effektiva och lättanvända
läkemedel som förhindrar att viruset bryter ner kroppens immunförsvar lever
allt fler med hiv, det är personer som liksom du arbetar, studerar, reser,
umgås med vänner och släkt, har sex. Medicineringen av idag innebär att alla som
bär på hiv kommer att leva i många år utan större hälsomässiga svårigheter.
Medicineringen
innebär också att smittsamheten hos den som bär på hiv är extremt låg, så pass
låg att vissa läkare, vetenskapsmän och politiker idag menar att det inte går
att överföra smitta om behandlingen fungerar. Detta ställer krav på den som
äter sina dagliga tabletter att sköta sin behandling väl, men det ställer även
synen på infektionen på sin spets. Det är dags att attityden gentemot hiv
förändras hos lagstiftare och allmänhet, inte minst i Sverige som flera gånger
fått skarp kritik från FN för att man tillämpar en oproportionerligt hård
lagstiftning på den som bär hiv och som t.ex. inte upplyst om sin infektion.
Det
som intressant är att en infektion som hiv, och kanske just i särklass hiv,
väcker ofta irrationella rädslor, vilket den framlidna författaren Susan Sontag
beskrivit redan 1988 i boken ”Aids och dess metaforer”. Den sexuella
överföringen av viruset döms fortfarande hårt, och det finns alltjämt en
uppfattning att den som fått hiv själv förvållat sin smitta. Sjukdomar som förs
över sexuellt har historiskt sett ofta behäftats med skuld och gett upphov till
absurda föreställningar om överföring på annat sätt än det sexuella på t.ex.
allmän plats. Som rådgivare ser jag fortfarande idag att människor frågar om
hiv smittar via bestick, dricksglas eller offentliga toaletter (men som tur är
har kunskapen ändå ökat markant sedan 1980-talet!).
Hiv
är också en i allra högsta grad politisk fråga. Få känner till att USA hade ett
inreseförbud för personer med hiv mellan åren 1992 och 2010. Även Kina hade
tills nyligen ett inreseförbud och fortfarande finns det närmare 50 länder i
världen, däribland Ryssland och Egypten, som kan vägra inresa för den bär på
hiv. Många fler länder nekar den som lever med hiv tillstånd att bosätta sig
eller arbeta. Det finns inga som helst positiva effekter på smittspridning
genom dylika åtgärder, men fördomarna kvarlever.
Att
sexualiteten alltid varit föremål för restriktioner, kontroll och fördömanden
är inget nytt. Infektioner som hiv (och inom en snar framtid kanske tyvärr
också gonorré, som dessvärre tycks utveckla resistens mot tillgänglig
antibiotika), väcker lätt förkastelsedomar som ”bögpest” eller anklagelser om
drogmissbruk, raserade familjeliv eller ett totalt hot mot vår civilisation.
T.ex. invandring från fattigare länder kan bli projektionsytan för våra
fördomar och rädslor.
Jag
hoppas innerligt att varken jag eller någon annan ska behöva uppleva den
hysteri som präglat samhället under 1980-talet och jag håller tummarna för att
gonorrén inte ska vrida klockan tillbaka. Se gärna den dokumentär som sänds på
måndag kväll (29 okt) på SVT för att få en inblick i hur det såg ut. Och för
dig som missat ”Torka aldrig tårar utan handskar” – den ger dig ett nära och
personligt perspektiv på hiv, från en värld och en tid som kanske just du varit
en del av. För det handlar faktiskt om människor av kött och blod, som du och
jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar