Frågor
om lusten är ofta förekommande i varje sexologs yrkesverksamma liv. Min kollega
professor Sven-Axel Månsson på Malmö Högskola, intervjuad av UR, menar att
människan av idag studerar världen via en lins där hon värderar olika saker
utifrån hur mycket lust och njutning de antas ge. Annorlunda uttryckt, tänker
jag, handlar det om att allt vi gör och intresserar oss för att göra förväntas
vara lustfyllt, vi ska belönas med njutning. Det handlar naturligtvis om en
mängd handlingar i livet – se bara på den uppsjö av tv-program som anlägger en
”lustfylld ton” och som handlar om alltifrån njutning genom mat och bakning,
genom sådant som att sy kläder eller snickra på en stuga till att resa till
exotiska platser. Upplevelseindustrin är en av de största industrierna och hit
hör även sex.
Men
på samma sätt som det mesta förväntas inbringa lust och njutning skapas en
tävlan, en press och en stress att lyckas. Se bara återigen på hur många program
som kretsar kring kampen om att vinna, att bli den bäste kocken eller
designern. Sökandet efter lustfyllda upplevelser försätter oss alltså i en
stressfylld tillvaro, där ribban ligger högt. För unga människor, menar
Sven-Axel Månsson, består världen av förväntningar medan äldre människor
förnimmer kroppsliga förändringar - i båda fallen, tänker jag, kan lusten
kännas svårfångad och människan uppleva sig misslyckad och oduglig. Lustens
flyktighet blir ett problem och många söker hjälp. Inga Tidefors vid Göteborgs
Universitet, en annan kollega som jag haft förmånen att arbeta tillsammans med,
ser idag en förskjutning av människors beskrivningar av sina sexuella problem.
Från att tidigare ha sökt för erektionsproblem (män) och svårigheter att uppnå
orgasm (kvinnor) handlar det idag desto oftare om att lusten är borta. Men vad
är nyckeln till lusten?
Jag
har länge varit intresserad av människans jakt på upplevelser inom
sexualitetens område, och samtidigt kritisk till att vi människor är så snabba
att tro att medicinsk behandling är lösningen på upplevelser av frånvaro av
dessa, det man ofta kallar sexuella problem. Kanske hänger det sammas med att
sexualiteten länge varit läkarkårens domän, kanske har vi lärt oss att tro att
problem går att ta bort med hjälp av olika preparat. Men lustens sammansatta
karaktär gör att vi nog lurar oss själva. Det av framgång gynnade läkemedlet
Viagra, tillsammans med sina ”gelikar” Cialis och Levitra, kan hjälpa fysiskt
men de ändrar inte den sexuella känslan. Lusten påverkas i begränsad
omfattning, om ens överhuvudtaget, av dessa medikamenter. Man blir helt enkelt
inte med självklarhet kåtare av att käka piller. Till det krävs andra
tillvägagångssätt.
Eric
Janssen, sexualforskare från Kinseyinstitutet i USA, menar att det vetenskapligt
sett finns en åtskillnad mellan kroppens fysiska reaktion på upphetsning, t.ex.
stånd eller lubrikation (väta i slidan) och på känslan eller upplevelsen. Vi
kan åstadkomma fysiska reaktioner med det innebär inte sexuell upphetsning.
Känslan är frånvarande. Mediciner är alltså ingen magisk nyckel till lust och
njutning.
Parallellt
läser jag ett debattinlägg av förläggaren Carl-Michael Edenborg, som menar att
vi svenskar talar om sex som antingen problem eller som gymnastik. Det ligger
på sitt sätt i linje med sökandet efter upplevelser och känslor men också med
att samma sökande lätt förvandlas till stress och jakt på det lustfyllda, utan
att man lyckas. Han efterlyser istället det extatiska, mystiska eller ljuvligt
ångestfyllda i sexualiteten:
”Vällusten och ruset är
problematiska, komplicerade och därmed ångestladdade. Våra fantasier rör sig
kring mer eller mindre våldsamma överträdelser, och någonstans graviterar våra
liv då och då mot utbrott”
Så
som jag tolkar det menar han att det lustfyllda i sexualiteten kan se väldigt
olika ut men är inte underförstått och automatiskt något ”fint, snällt eller
mjukt”. Nej, det handlar om att våga se det sammansatta i den egna lusten, att
utmana sig själv och kika bortom nästa hörn i sexualitetens labyrinter.
Under
sexologiutbildningen berättade en föreläsare en gång att lusten inte är
politiskt korrekt. Sedan den dagen har jag burit detta citat med mig i mitt
arbete. Vi kan på fantasinivå uppleva njutning och lust i det tabubelagda, det
förbjudna, det otäcka eller det gränslösa. Kanske är det i de räjongerna som vi
bör söka efter nyckeln till lustens gåta? Vågar du undersöka saken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar