onsdag 1 maj 2013

Sexualitet i ålderdom, sjukdom och funktionsnedsättning


Mitt arbete innebär att föreläsa och samtala runt sexualitet och relationer med människor på vitt skilda platser och i vitt skilda livsskeden. Den 31 oktober i fjol var jag inbjuden av Lunds Anhörigcenter och Veberöds Församling att prata om ”Kärlekens och sexualitetens olika ansikten”. Fokus skulle ligga på sjukdom, ålderdom, medicinsk behandling eller funktionsnedsättning, ställt i relation till sexualitet. Jag mötte en nyfiken och mycket engagerad grupp kvinnor och män, många med erfarenheter av att leva med en sjuk eller funktionsnedsatt anhörig. Det var minst sagt en tankeväckande kväll med många starka berättelser och känslor.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om äldres sexualitet. Svensk forskning visar att äldre fortsätter att ha ett aktivt sexliv långt upp i åldrarna, och jämfört med tidigare generationer har fler 70-åringar och 85-åringar ett aktivt sexliv idag. Tyvärr förefaller kvinnor ha en lägre grad av aktivt sexliv, liksom ensamstående personer. Forskningen visar att en aktiv sexualitet förutsätter en (manlig och kanske även stadig) partner för en kvinna född före 1940. Möjligen återspeglas här en norm om att en aktiv sexualitet helst ska ske i tvåsamhet. Eventuellt ser vi även normen om att en kvinna inte förväntas ta för sig sexuellt utan att leva i ett fast förhållande, medan det för en ensamstående man råder en större legitimitet att odla friare sexuella kontakter även högre upp i åldrarna. Utmaningen ligger i att förhålla sig till en lust som fortsätter att existera även när partnern faller ifrån, blir sjuk eller handikappad. Det är stora och svåra etiska och existentiella frågor, vilket blev oerhört tydligt i Veberöd i onsdags.

För lusten, till skillnad från ett aktivt sexliv (läs samlag) är beständig, oberoende av ålder. Vi vet att var tredje man i en ålder av 95 år, och var sjätte kvinna i samma åldersgrupp, uppger sig ha kvar sexuella känslor! Det är viktig kunskap att ta till sig inte minst för alla som arbetar inom äldreomsorgen. För den som förlorat sin livskamrat eller som har en partner som drabbats av sjukdom återstår ofta onanin som ett sätt att uttrycka sin lust och sexualitet. Samtidigt är det vanligt att onani ger skuldkänslor, trots att den kan minska spänning om man tvingas att sluta ha sex med sin partner. Att vara sexuellt aktiv, med eller utan en partner, kan ofta förbättra den allmänna förmågan.

Flera av åhörarna delgav egna erfarenheter av att ställas inför svåra frågor. Hur gör vi med vår gemensamma sexualitet nu när maken är dement? Hur ska jag förhålla mig till min lust när makan gått bort? Någon skildrade barnens höjda ögonbryn, någon annan personal som ställt sig oförstående till en ny partner när den gamla fortfarande lever. Det finns mycket moral och föreställningar om hur andra borde leva.

Flera uttryckte erfarenheter av att leva med en dement partner. Omkring 5-10 % av befolkningen över 65 år drabbas av någon form av demens. Här ställs sexualiteten verkligen på sin spets, när t.ex. en dement partner inleder en sexuell relation med ”fel make” p.g.a. sin minnesförlust eller när den sjuka partnern börjar använda runda ord eller bete sig hotfullt och våldsamt. Demensen kan väcka starka känslor som svartsjuka när två dementa inleder en relation i tron att den andre är den äkta maken eller upplevelser av att utnyttja eller utnyttjas. En partner kan ställas inför situationer där maken plötsligt blir sexuellt hämningslös. Samtidigt är det viktigt att den som har en dement partner håller fast vid uttryck som närhet, ömhet och kroppskontakt, vilka kan vara det enda sättet att finnas kvar som ett par.

Vi behöver prata om sexualitet i ålderdom, sjukdom och funktionsnedsättning, eftersom vi alla kommer att hamna där någonstans någon gång i livet. Ta ställning till hur just du vill ha det i framtiden. Prata med andra och, inte minst, dokumentera detta för säkerhets skull. Det underlättar för oss andra – yrkesverksamma, anhöriga, barn – att känna till hur just du vill ha det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar