onsdag 1 maj 2013

Modern syn på sexualitet, tack!


Den här texten skrev jag som en av mina tillbakablickar på 2012: 

2012 är ännu ett år där det har visat sig att vi lever i ett rasistiskt, sexistiskt och homofobisk samhälle. Nej, inlägget handlar inte om pepparkakor, Kalle Anka, det till synes harmlösa lilla ordet ”hen” eller något annat som blåsts upp i olika medier. Men alla debatter som blossat upp har bidragit till min förvissning om att vi alla, oavsett bakgrund och inklusive mig själv, hyser djupt rotade föreställningar, attityder och värderingar som präglar vår syn på världen. Det är t.ex. ofta en obehaglig och skrämmande läsning att ta del av alla de kommentarer som följer nyhetsartiklar, krönikor eller debattinlägg, vilket jag kort uppmärksammat tidigare. Det är när jag summerar ännu ett år som jag blir övertygad om att vi alla behöver skärskåda våra synsätt och normer för att åstadkomma förändringar som gör den här världen lite bättre för så många som möjligt. I grunden handlar det om att skärskåda makt och vem som tar sig tolkningsföreträdet att definiera rätt och fel. För allting hänger ihop. Sexualitet är en del av detta stora och komplexa fält, där vi alla – någon gång - riskerar att stå som förlorare, om vi inte sätter vårt eget utrymme (inkl. det sexuella), dvs. det vi gör, fantiserar om, känner, önskar, strävar mot eller längtar efter, under lupp.

Jag tänkte därför tillägna det här och kommande inlägg min önskan om en värld som präglas av en modern och tidsenlig syn på vår allmänmänskliga sexualitet. En värld där vi alla stolt kan säga att vi och ingen annan förfogar över vår kropp, vår lust och våra val. Först ut är mannens sexualitet.

Otaliga är de mail jag fått från män i alla åldrar där han uttrycker en förundran, oro eller ilska över att förväntas vara sexuellt drivande, aktiv och ständigt intresserad. I sin vardag upplever han att det saknas utrymme för sexuell osäkerhet, ovilja, olust och tvivel eller för den delen bekräftelse på sitt annorlundaskap. Inte sällan är den som skriver mailet föga medveten om att han lever under starkt prestationstryck, som i de fall han söker råd för bekymmer runt sin potens. Press är som bekant en av de mest förödande faktorerna för erektion. I ett vidare perspektiv blir prestationskrav och förväntan på ständig sexuell förmåga en börda lika tung att bära, förödande för självkänslan och självbilden, som den vardagsrasism som många människor med olika kulturell bakgrund upplever på gator, arbetsplatser och skolor eller i media. Alla förminskas vi någon gång. På liknande sätt som en person från ett annat land kan utnyttjas, stigmatiseras eller tillskrivas stereotypa egenskaper i arbetslivet, i butiken eller i ett skämt på festen avkrävs män ständigt bevis på sin manlighet, sin virilitet, sin potens – han måste jämt visa att det är stake i honom, inte minst för andra män omkring sig. Bördan liksom syns inte, men den gör sig påmind lite här och var, när vi minst anar den, och den skaver och plågar. Män lever under ett sexistiskt tryck på samma sätt som kvinnor gjort i alla tider. Sexism och rasism är syskon, sprungna ur samma källa.

Låt mig avrunda med ett tydligt exempel. Min kollega Robert Jacobsson från radioprogrammet Ligga med P3 brukar tala om att vi män lever under apartheid, närmare bestämt röv-apartheid. Konkret betyder det att all slags sexuell stimulering av anus och ändtarm är tabubelagd för en man – så länge det handlar om hans eget anus. Det handlar inte om att man tycker att det känns föga skönt eller att det inte är en prioriterad sexuell preferens. Tvärtom! Vad det handlar om är att vi män har lärt oss att anal stimulering i samband med sex inte är förenligt med hur en man ska vara på ett korrekt manligt sätt, oavsett hur skönt och njutningsfyllt han än kan uppleva det. Föreställningen att ”det är bögar som ägnar sig åt analsex” är djupt rotad och bilden av ”bögen” rimmar illa med kraven att bevisa manlighet. Män sitter därmed med ett påtvingat kyskhetsbälte, ett begränsat sexuellt utrymme och kanske även en ökad frustration och känsla av maktlöshet när makten ligger i hur andra, som t.ex. ens kompisar, bedömer en. Det finns en uppsjö andra sammanhang där mannen och hans lust förringas, kontrolleras eller värderas.

I min moderna värld önskar jag att varje man skulle kunna välja själv, utifrån egen njutning, utifrån att han äger sin kropp och sin lust – ingen annan. I min moderna värld önskar jag att ingen man bedöms utifrån i första hand ett biologiskt kön, utan utifrån den människa han är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar