Den här texten skrev jag som en av mina tillbakablickar på 2012:
2012 är ännu ett
år där det har visat sig att vi lever i ett rasistiskt, sexistiskt och
homofobisk samhälle. Nej, inlägget handlar inte om pepparkakor, Kalle Anka, det
till synes harmlösa lilla ordet ”hen” eller något annat som blåsts upp i olika
medier. Men alla debatter som blossat upp har bidragit till min förvissning om
att vi alla, oavsett bakgrund och inklusive mig själv, hyser djupt rotade
föreställningar, attityder och värderingar som präglar vår syn på världen. Det
är t.ex. ofta en obehaglig och skrämmande läsning att ta del av alla de
kommentarer som följer nyhetsartiklar, krönikor eller debattinlägg, vilket jag
kort uppmärksammat tidigare. Det är när jag summerar ännu ett år som jag blir
övertygad om att vi alla behöver skärskåda våra synsätt och normer för att
åstadkomma förändringar som gör den här världen lite bättre för så många som
möjligt. I grunden handlar det om att skärskåda makt och vem som tar sig
tolkningsföreträdet att definiera rätt och fel. För allting hänger ihop.
Sexualitet är en del av detta stora och komplexa fält, där vi alla – någon gång
- riskerar att stå som förlorare, om vi inte sätter vårt eget utrymme (inkl.
det sexuella), dvs. det vi gör, fantiserar om, känner, önskar, strävar mot
eller längtar efter, under lupp.
Jag tänkte
därför tillägna det här och kommande inlägg min önskan om en värld som präglas
av en modern och tidsenlig syn på vår allmänmänskliga sexualitet. En värld där
vi alla stolt kan säga att vi och ingen annan förfogar över vår kropp, vår lust
och våra val. Först ut är mannens sexualitet.
Otaliga är de
mail jag fått från män i alla åldrar där han uttrycker en förundran, oro eller
ilska över att förväntas vara sexuellt drivande, aktiv och ständigt
intresserad. I sin vardag upplever han att det saknas utrymme för sexuell
osäkerhet, ovilja, olust och tvivel eller för den delen bekräftelse på sitt
annorlundaskap. Inte sällan är den som skriver mailet föga medveten om att han
lever under starkt prestationstryck, som i de fall han söker råd för bekymmer
runt sin potens. Press är som bekant en av de mest förödande faktorerna för
erektion. I ett vidare perspektiv blir prestationskrav och förväntan på ständig
sexuell förmåga en börda lika tung att bära, förödande för självkänslan och
självbilden, som den vardagsrasism som många människor med olika kulturell
bakgrund upplever på gator, arbetsplatser och skolor eller i media. Alla
förminskas vi någon gång. På liknande sätt som en person från ett annat land
kan utnyttjas, stigmatiseras eller tillskrivas stereotypa egenskaper i
arbetslivet, i butiken eller i ett skämt på festen avkrävs män ständigt bevis
på sin manlighet, sin virilitet, sin potens – han måste jämt visa att det är
stake i honom, inte minst för andra män omkring sig. Bördan liksom syns inte,
men den gör sig påmind lite här och var, när vi minst anar den, och den skaver
och plågar. Män lever under ett sexistiskt tryck på samma sätt som kvinnor
gjort i alla tider. Sexism och rasism är syskon, sprungna ur samma källa.
Låt mig avrunda
med ett tydligt exempel. Min kollega Robert Jacobsson från radioprogrammet
Ligga med P3 brukar tala om att vi män lever under apartheid, närmare bestämt
röv-apartheid. Konkret betyder det att all slags sexuell stimulering av anus
och ändtarm är tabubelagd för en man – så länge det handlar om hans eget anus.
Det handlar inte om att man tycker att det känns föga skönt eller att det inte
är en prioriterad sexuell preferens. Tvärtom! Vad det handlar om är att vi män
har lärt oss att anal stimulering i samband med sex inte är förenligt med hur
en man ska vara på ett korrekt manligt sätt, oavsett hur skönt och
njutningsfyllt han än kan uppleva det. Föreställningen att ”det är bögar som
ägnar sig åt analsex” är djupt rotad och bilden av ”bögen” rimmar illa med
kraven att bevisa manlighet. Män sitter därmed med ett påtvingat kyskhetsbälte,
ett begränsat sexuellt utrymme och kanske även en ökad frustration och känsla
av maktlöshet när makten ligger i hur andra, som t.ex. ens kompisar, bedömer
en. Det finns en uppsjö andra sammanhang där mannen och hans lust förringas,
kontrolleras eller värderas.
I min
moderna värld önskar jag att varje man skulle kunna välja själv, utifrån egen
njutning, utifrån att han äger sin kropp och sin lust – ingen annan. I min
moderna värld önskar jag att ingen man bedöms utifrån i första hand ett
biologiskt kön, utan utifrån den människa han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar