Fejkad
orgasm. Det är vad en sexolog kommer att tänka på när det är dags att röja
bland gamla papper. Mitt i städningen mindes jag en vetenskaplig artikel som
studerade fenomenet fejkad orgasm. Så jag letade upp den och tänkte här
redogöra för huvuddragen i den. Det är en artikel där allvar möter en
trilskande vilja att skratta, där ett normativt sexuellt spel i
(heterosexuella) förhållanden sätts under starkt ljus.
Bakgrunden
till artikeln är ett vid det laget 20 år gammalt råd från ett glättigt magasin
om att kvinnor ska fejka när de känner sig trötta eller för distraherade för
att koncentrera sig på njutning vid sex. Rådgivaren talar om att en fejkad
orgasm är enda sättet att förhålla sig sjyst gentemot en manlig partner som
ansträngt sig så för att tillfredsställa henne. Samtidigt talas det inte om hur kvinnan ska fejka orgasmen, nu när
hon förväntas vara snäll och belöna sin hårt arbetande partner. Kanske är det
något hon bara ska kunna?
Forskarna
grundar artikeln på intervjuer med både kvinnor och män. Här utkristalliseras
två spår i intervjupersonernas berättelser. Kvinnor talar om kärlek och
monogami. Stabilitet i förhållandet uppfattas vara viktigare än sexuell
njutning. För männen ligger istället teknik och arbete i fokus. Kvinnor görs
till passiva mottagare av mäns åtrå, män bedriver
sex med (eller på) kvinnor, och tystnaden från kvinnans sida tolkas som
samtycke. Männen blir till mekaniker och operatörer i ett, där kvinnans kropp
hanteras som vilken maskin som helst, som ska styras och behandlas på ett givet
sätt i syfte att uppnå en effekt. Ungefär som att släppa kopplingen och trycka
på gaspedalen för att få en bil att rulla, tänker jag.
I
detta resonemang, där kvinnan och mannen blir till varandras motpoler, likt
lejonet och lejontämjaren, står kvinnan inför ett dilemma. Hon förväntas få en
orgasm och njuta sexuellt, samtidigt måste hon bekräfta mannens skicklighet och
förmåga att skänka henne en. I det behöver hon ”bevisa” sin orgasm, som till
skillnad från mannens kräver annan synlig evidens. Vad är då mer effektivt och
tydligt än ljud? Visst kommer ni ihåg den berömda restaurangscenen i filmen
”Harry möter Sally”? Ungefär så kan svaret på frågan om hur fejkandet ska gå till besvaras…
Kontentan
är att en fejkad orgasm invaggar den manliga partnern i en känsla av att vara
duktig och kunnig, och relationen, som ju är så viktig för den kvinnliga
partnern, kan hållas ihop ett tag till. Man uppnår annorlunda uttryckt ett
slags win-win-position. Eller inte. För där frodas även en känsla av dåligt
samvete hos kvinnan som fejkar och en känsla av att vara en dålig älskare hos
mannen som inte lyckas få kvinnan att komma. Här föds föreställningen om
kvinnans sexualitet som gåtfull och obegriplig. Eller än värre, tänk om det
finns andra sätt för en kvinna att njuta sexuellt på, sätt som hon uppfattar
som skönare, sätt som inte förutsätter en man…? Hemska tanke!
Så
vad är det intressanta med fejkade orgasmer för en sexolog? Mycket av de råd vi
ger kretsar kring kommunikation. Tala med varandra, tala om för varandra vad ni
vill så löser sig problemet. Men är det möjligt att kommunicera om sex, även om
vi alla övervunnit eventuella känslor av skam och pinsamhet? Författarna till
artikeln menar att det kan vara svårt, eftersom en relation sällan bygger på
jämlikhet i bemärkelsen lika stor makt att ställa krav. Dessutom lever vi ofta
i en norm, där relationen och sexualiteten så som den ser ut tas för given. Vad
finns där då att diskutera eller ifrågasätta? Hur många är ens medvetna om att
en (heterosexuell) relation till väsentliga delar bygger på ett spel (för
gallerierna, eller rättare sagt partnern)? Vi är alla mer fast i våra
föreställningar än vi tror och det är de vi behöver medvetandegöra och
skärskåda innan vi kan uppnå ett läge där du som läser detta kan börja närma
dig en mer frigjord sexualitet.
(Källa:
Roberts, C et al, 1995. FAKING IT. The
story of ”Ooh”! Women’s Studies International Forum, Vol. 18, Nos. 5/6, pp.
X3-532.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar