onsdag 1 maj 2013

Orgasmsafari


En gång i tiden berättade en kollega om ett möte med en man, fysiskt funktionsnedsatt med en förlamning från bröstkorgen och nedåt. Mannen kontaktade kollegan inledningsvis med frågor om hur han och hans kvinnliga partner skulle kunna gå tillväga för att genomföra ett samlag. Efter en tids rådgivning upptäckte mannen sin förmåga att uppnå orgasm genom beröring av den övre delen av kroppen, där känselförmågan fanns kvar. Jag var fascinerad. Något år senare blev jag uppringd av en annan man som något förundrad ställde frågor om sin fallenhet att uppnå orgasm då hans partner smekte honom över bröstkorgen, bröstvårtorna och överarmarna. Mannen satt i rullstol, förlamad en efter en MC-olycka och med en bruten ryggrad. Samtalet gav mig en bekräftelse på kroppens fantastiska förmåga att kringgå fysiska hinder i sökandet efter sexuell njutning och tillfredsställelse. Och jag blev än mer övertygad om att hindren skapas oftast av oss själva, i våra föreställningsvärldar snarare än i våra kroppar. Orgasmen är förvisso biologi och fysiologi, men den är lika mycket – om inte mer – påverkad av vad vi har lärt oss, hur vi socialiserats in i att uppfatta kroppen och njutningen.

Orgasmen kräver egentligen inte ens en kropp. Hjärnan är orgasmens hem, det är här den äger rum, det är här den framkallas med hjälp av våra sinnen och fantasier och det är dess återverkningar vi uppfattar som muskelsammandragningar i bäckenbottnen, utlösning eller fontänorgasm (de sistnämnda sammafaller ofta med orgasmen men är två skilda företeelser – det är fullt möjligt att ha orgasm utan utlösning och omvänt). Men vad är orgasmens funktion och syfte? 

Det finns många antaganden och teorier om detta. En långlivad sådan är den s.k. up-suck-teorin, där livmodern antas dra ihop sig vid orgasm och på så sätt suga upp sperman för att underlätta befruktningen. Livmodern tycks fungera så hos många däggdjur, men knappast hos människan, vilket sexualforskarparet Masters och Johnsson kommit fram till redan på 50-talet. De ombad ett antal kvinnor att onanera i laboratoriemiljö, det hela studerades med hjälp av en röntgenapparat där konstgjord sperma, strategiskt placerad i slidan, följdes noggrant. Med andra ord, kreativ, om än etiskt diskutabel forskning för att försöka förstå orgasmens ändamål. Men tack vare William Masters och Virginia Johnsson har vi fått mycket kunskap om det som ligger oss så nära och ändå är så främmande. Kunskap som dock omvärderas och utvecklas, som sig bör.

Idag vet vi att förmågan till orgasm alltså sitter i hjärnan och att vi äger denna förmåga under i princip hela livet, dvs. även långt innan vi är könsmogna. Orgasmen bidrar till att åtminstone två typer av ”välbehagshormoner”, prolaktin och oxytocin, utsöndras, dämpar vårt intresse för sex i direkt anslutning till orgasmen men skänker oss en känsla av tillfredsställelse. Hjärnans ångestcentrum inaktiveras under en period efter orgasm.

Det finns olika typer av orgasmer beskrivna i sexologisk litteratur. Medan män kan få orgasm både via stimulering av penis och genom stimulering i och runt ändtarmen - det förefaller vara så att män som utvecklar sin förmåga att uppnå orgasm via ändtarmen delvis tappar sin förmåga att få orgasm via penis – uppges kvinnor få åtminstone tre typer av orgasmer: klitorisorgasm, vaginal orgasm och en blandorgasm. Vaginal orgasm sägs kunna upplevas ”djupare” inne i kroppen och påstås underlätta befruktning medan klitorisorgasmen ryktas vara en bindningsstärkare. Jag undrar hur det förhåller sig egentligen?

Det finns alltså många antaganden och teorier, men det finns också frågetecken och orgasmen är fortfarande ett outforskat område i människans sexualliv. Vill du lära dig mer om orgasmen ska du absolut se denna 18 minuter korta föreläsning, som på ett sakligt och underhållande sätt belyser orgasmens karaktär. Kom ihåg att det finns minst lika många unika individuella erfarenheter och berättelser om orgasmen som det finns människor. Inget är rätt eller fel, alla kommer olika. Och kom ihåg att njutning kräver inte orgasm, även om många uppskattar den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar