Det händer att varje sexolog
ställs inför situationer där man behöver sätta sig in i andras upplevelser och
erfarenheter fastän man inte varit om dessa själv. I själva verket är empatisk
förmåga, det vill säga förmågan att förstå andras känslor, känna med eller inta
en annan persons perspektiv på världen en nödvändighet för att kunna vara till
hjälp i allt människovårdande arbete. En person som arbetar med missbrukare
behöver inte ha missbrukat själv men måste medvetandegöra missbrukets
konsekvenser för den individ hon möter; en terapeut som ger rådgivning vid
skilsmässor är inte tvungen att ha skilt sig själv. Varje individ upplever en
till synes allmängiltig och objektiv händelse på sitt eget unika sätt, må vara
att det handlar om en skilsmässa eller något annat. Med andra ord, den
empatiska förmågan är nyckeln till att bilda sig en uppfattning om det unika i
det förment allmängiltiga eller objektiva och i det ta avstamp mot en
problemlösning.
En situation jag stundtals har
ställts inför har inneburit att ge råd åt och vägleda småbarnsföräldrar som
önskar få tillbaka sitt gamla sexuella liv, sitt gamla sexuella jag. Att hitta
åter gnistan, tändningen, kåtheten. Själv frivilligt barnfri har jag ofta
fascinerats av alla berättelser som presenterats och jag har arbetat hårt för att
försöka att förstå vitt skilda känslor och upplevelser. Och så idag, när jag
lyssnade på den första delen i RFSU:s nya satsning Sexpodden, påmindes jag om
många av de nyblivna föräldrar jag mött. Avsnittet, som du kan lyssna på här,
bär titeln Sexpepp för småbarnsföräldrar.
Jag lyssnar på de intervjuade
personernas skildringar av hur sexlivet förändras under småbarnstiden. Som
pappans, som överhopad med minst sagt avtändande blöjor, bajs och kräk snarast
ser desillusionerat på sitt nya liv. Jag lyssnar på berättelsen om
svårigheterna att kunna ha sex i en lägenhet där föräldern delar sovrum med
sitt något äldre barn, utan dörrar och utan möjlighet att hitta en avskild vrå,
och tänker att småbarnstidens utmaningar kan hålla i sig i många år. Jag får ett
litet smakprov på den totala förändring av livets rutiner som ett litet barn
kräver, med allt vad det innebär. Möjligheter till spontant sex, ostörda
stunder i soffan eller närhet och intimitet blir lätt en bristvara, en
omöjlighet bland tvätthögar, matlagning och vattkoppor. En del saknar förvisso
inte sex, andra ser däremot relationen och sin sexuella förmåga krackelera
fullständigt.
Barnmorskan och forskaren Tone
Ahlborg har forskat på sexlivet hos förstagångsföräldrar och konstaterar att en
ömsesidig kommunikation och en bekräftelse både som förälder och som partner är
avgörande för hur det intima förhållandet utvecklar sig under tiden efter
barnets ankomst. Den sexuella aktiviteten är inte per automatik det viktigaste,
det individuella välbefinnandet och förhållandet kan stärkas även på andra
sätt, men fortsatt sexuell aktivitet kan vara helt avgörande för en del för att
fortsätta att må bra och fungera i förhållandet. Samtidigt gäller det att hitta
en realistisk nivå och minska stressen och pressen. Kroppslig närhet kan vara
gott nog under den mest arbetsamma och ansträngande tiden och det gäller att
tala med varandra och eventuellt komma överens om att t.ex. släppa krav på
samlag.
Småbarnstiden handlar utifrån
Tone Ahlborgs omfattande intervjumaterial om att hitta sätt att hantera den nya
rollen som förälder och förena den med sina gamla roller, som partner och som
sexuell individ. Det gäller annorlunda uttryckt att finna lust och glädje i det
nya och behålla dem i det gamla. För en del kan tonvikten kretsa runt att hitta
sätt att hantera äckliga blöjbyten och oaptitliga spyor utan att göra avkall på
sin kåthet. För någon kan lösningen vara att hitta platsen för ett ostört
knull. För andra är utmattningen och tröttheten barriärer att bryta medan vissa
drabbas av mer existentiella svårigheter som sjunkande självförtroende,
konflikter och bråk eller nedstämdhet och depression.
Mångfalden av unika
problemupplevelser är stor och säkert behöver även lösningarna vara många.
Kanske gäller det att komma ihåg några allmängiltiga råd och ge dem en unik
tolkning i den egna vardagen som småbarnsförälder: stöd varandra i relationen,
fundera på hur ni kan släppa kraven och arbeta mot en nivå som är good enough.
Varken mer eller mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar