onsdag 1 maj 2013

Oskuldens innebörder


Jag har tidigare skrivit om de ord vi använder i sexuella sammanhang och att de ofta säger något om vår syn på olika företeelser. Idag tänkte jag ta upp den tråden igen och närmare studera två andra ord, eller snarare begrepp och deras innebörder, som vi ofta använder i relations- och sexuella sammanhang: oskuld och smekmånad. Ta dig några sekunders tid, innan du läser vidare, och fundera på vad dessa två till synes harmlösa ord betyder för dig. Vad tänker du?
Själv tänker jag massor. En del av det är säkert inte nytt för någon, annat är bara början till tankar, några lösa trådar. Förresten så är en stor del av tjusningen med att arbeta med olika begrepp, uttryck och formuleringar som vi slänger oss med till vardags att kunna stanna upp och tänka efter: vad är det jag vill få sagt? Och vad menar den andre? Till exempel: vem som är oskuld och vem som ”gjort det” är en central fundering inte minst i många ungas hjärnor när de söker en samtalspartner. En stor del av sökandet efter identitet och processen att bli vuxen är att passera olika mållinjer på väg mot målet. Att ha ”gjort det”, eller förlora oskulden – läs haft samlag, av penetrerande art, med en person av motsatt kön – är en sådan mållinje. Efteråt är man lite närmare vuxenlivet än innan. 

Lite fakta: vi vet att grovt räknat har ca en tredjedel av unga i allmänhet haft sitt första samlag när man går ut högstadiet, och ungefär två av tre har gjort det runt tiden för studenten. Alltså en aning senare än vad de flesta möjligen tänker sig. Intressant är även att samlaget inte behöver bli till en rutinhandling i unga år. Istället handlar det lika ofta om att alltså passera den där mållinjen, varpå man kan stanna upp och vila, men också vara tryggt förvissad om att man just passerat den där mycket grundläggande punkten. Med andra ord: jag är inte bara utrustad med lite extra vuxenpoäng, jag är också så som man ska vara, jag är normal. Andra sådana milstolpar kan vara första turen med moppen, första fyllan eller det där efterlängtade körkortet.

Det som är problematiskt är att det på ett sätt är en mycket snäv och normativ bild av vägen till vuxenblivandet, med det heterosexuella vaginala samlaget i fokus. För många känns det säkert helt rätt, men det finns också en del som inte uppfattar att det är den rätta vägen att bli bekräftad som blivande vuxen. Var finns t.ex. unga HBT-ungdomars förebilder, hur bekräftas och värderas de unga som inte kan eller får lov att ha en sexpartner, eller som rentav inte vill ha sex eller samlag? Är det lika självklart för flickor att stolt kunna bocka av sin första gång, på samma sätt som det uppfattas vara för pojkar? Och vilka förebilder har pojkar som inte vill finna sig i kraven att till varje pris behöva bevisa sin virilitet och manlighet genom att driva på ett första samlag, för att visa för kompisarna att man är på ”rätt” sida av skranket? Här odlas dessutom en norm som pådyvlar en prestationshets och som vi verkligen behöver tala om. Denna prestationshets riskerar att återspeglas senare i den vuxnes sexliv, där man ofta missförstår kroppens sätt att vara och är snabb att problematisera t.ex. skillnader i lust eller erektionssvikt.

Så åter till begreppet oskuld. Vaddå oskuld? Är man skyldig till något efter det första samlaget? Står man i skuld till någon? Eller är det i själva verket en signal om att en oskuld är en svag, barnslig och lite misslyckad individ? Någon som är passiv, handfallen, osäker? För skuld i all ära, men det kan också vara ett kvitto på att ha agerat, vilket en riktig man förväntas förmå att göra. Kanske är det dessutom en kvarleva från en tid då religionen tydligare satte den sexuella agendan, där prästerskapet definierade rätt och fel, sade vad som var rent och smutsigt? Sex skulle ske inom äktenskapet och vara välsignat av gud för att även framgent få lov att tillhöra den rena formen av sexualitet. Jag vet inte. Men tanken är fri och oskuld som begrepp är värt att fundera vidare på.

Nu finns det inte så mycket utrymme kvar att ägna sig åt det andra ord som ger mig huvudbry: smekmånad. Men om man bara leker med tanken vad som skulle kunna vara motsatsen till smekmånad, både som ord och till sin innebörd, blir det genast intressant. Är det så enkelt som att smekandet över och fortsättningsvis gäller enbart lördagssamlaget, lite rutinartat? Är det större allvar som det handlar om? Vad betyder i så fall allvaret? Hårt arbete, kompromisser, krav, slag? Eller ingen lustfylld, passionerad, njutningsfylld och häftig sexualitet längre? Som sagt, det är värt att fundera vidare på och som vanligt är frågorna fler än svaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar