onsdag 1 maj 2013

Alla Hjärtans Dag?


Den här texten skrev jag på Alla Hjärtans Dag 2013:

Alla Hjärtans Dag, en ganska så ny företeelse i Sverige. Det är idag som vi ska skicka det där kortet, skänka den där blomman eller förklara den där kärleken till den där personen med stort P, den som vi älskar, öppet eller i hemlighet. Den som du förväntas älska. Den Enda. Ungefär som det brukar se ut i en medelmåttig amerikansk kärlekskomedi, fylld med komiska försök att närma sig den andre, inbäddad i färger – oftast rött. I hjärtan av varierande storlekar (men ju större desto bättre), i ett överflöd av prylar och symboler som visar på hur äkta kärlek uttrycks eller bevisas. Oftast är det en lagom klumpig man som närmar sig en kvinna, det är hans taffliga försök att närma sig denna snygga kvinna med en alldeles fel, pinsamt fel gåva. En kvinna som till skillnad från mannen har nära till sina känslor, som agerar överseende och omvårdande, som till slut besvarar kärleken.

Nu överdriver jag naturligtvis medvetet, men jag är definitivt inte ute och cyklar. Det är något konstgjort och pålagt med denna dag, åtminstone hur den utmålas i handeln och i media. Som ett på tok för tjockt lager av make-up. Någon tänker säkert att jag är ute efter att förstöra denna fina dag, denna dag då de fina känslorna och tankarna äntligen ska få lov att uttryckas. Och det är ju tanken som räknas, tänker denna någon, kanske. Ja, möjligen är jag ute efter att åtminstone få någon av er läsare att tänka efter. Känner du, just du, dig tilltalad av denna dags budskap?

Det är en dag vars budskap är traditionellt, stereotypt, förenklat. Budskapet denna dag talar inte om för mig vad kärlekens innebörd är, en innebörd som ju inte är alldeles enkel att definiera. En innebörd som vi säkert alla skulle definiera på vårt eget sätt. Men, det är en dag då det samtidigt fastställs att: kärleken är förbehållen ett förhållande mellan en kvinna och en man. Kärleken är tvåsam. Kärleken är självklar och oproblematisk i ett förhållande. Kärleken är alltid fin och symboliseras med fluff och mjuka kuddar, skarpa färger, gosiga djur och sammantaget en känsla av värme och mys. Alla Hjärtans Dag är utan tvekan en dag som med sina symboler slår de flesta andra dagar (utom möjligen julen) i bombasmer och överdrifter, påtvingade krav och inte minst bevisbördor. Visa att du älskar mig, annars…

Så låt mig avrunda med ett gäng öppna frågor och tänk gärna efter ett ögonblick:
Vad är kärleken för dig?
Är den alltid närvarande, alltid något fyllt av starka känslor?
Måste den bevisas?
Hur är det för dig som inte lever i en tvåsam relation?
Hur är det för dig som är lite förälskad i fler än en enda person?
Vad är denna dags budskap till alla singlar, alla olyckligt förälskade eller alla som inte känner att den heterosexuella kärleken är någon schlager? Alla de som vantrivs i sin relation, som upplever hat, hot och våld men ändå inte förmår att frigöra sig? Inte kan, inte upplever någon som helst möjlighet att frigöra sig?
Hur är det med alla ensamma människor runt omkring oss?
Kan denna dags kärleksbudskap riktas på fler sätt, till fler: vänner, avlägsna kusiner, grannar, kollegor, den som du i själva verket hatar och föraktar?
Och, avslutningsvis, varför är det bara idag som vi förväntas uttrycka vår kärlek?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar