Alla människor
präglas av sin omgivning när det gäller det mesta här i livet, så även synen på
sexualitet och relationer. Föräldrar, syskon, kompisar, skolan och media spelar
en viktig roll i hur vi skapar våra liv men även hur vi förhåller oss till vår
och andras sexualitet. I mitt arbete har jag sålunda mött individer som vill
förstå sina känslor, tankar och handlingar kopplade till sexualitet, och jag
träffar yrkesverksamma som ser behovet av att bearbeta sina värderingar i
relation till andras sexualitet, som sina elevers, klienters eller patienters.
Även jag har en bild som har skapats någonstans på vägen och även jag ser en
stor utmaning i att såsom yrkesperson förstå mina värderingar liksom mitt
intresse för vår allmänmänskliga sexualitet.
Jag minns sent
80-tal som tonåring i lilla Broby i nordöstra Skåne. På TV tittar vi på tre
amerikanska familjers liv: Cosbys, Tanners (Alf) och Bundys (Våra värsta år).
På fredagskvällarna underhåller Malena Ivarsson våra lustar, eller snarare
göder våra förhoppningar och föreställningar om en lyckad sexualitet, i
programmet ”Fräcka fredag”. Helt Apropå-gänget från Malmö gör parodi på det
hela. I min skola, Göingeskolan, hör jag en dag en lärare läsa upp följande
text:
”Juda tog en hustru åt sin
förstfödde son Er; hon hette Tamar. Men Er, Judas förstfödde, väckte Herrens
misshag, och Herren dödade honom. Då sade Juda till Onan: ”Gå till din brors
hustru och gör din svågerplikt mot henne och skaffa avkomma åt din bror. ”Men
Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med
sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn
åt sin bror. Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också
honom.” (1 Mosebok 38:8).
Läraren frågade
oss om den där säden som Onan lät spilla på marken. Vad är detta egentligen,
den där säden? Tyvärr minns jag inte samtalen eller diskussionerna efteråt, och
kanske fick läraren mest tysta, skamsna blickar som svar på sin vädjan. För det
var nog mest en vädjan, ett kanske inte alldeles lyckat sätt att göra sin plikt
att undervisa oss i sex och samlevnad. Han ville ha vår hjälp att få det att bli
bra, att få det att fungera, vilket nog gick si så där.
Nu är det inte
så enkelt att aktivt skapa en plats för reflektion, eftertanke eller
medvetandegörande rörande sexualitet och relationer. Mycket av
kunskapsöverföringen sker liksom omedvetet, i vardagen, vid middagsbord, i
skolkorridorer eller framför tv-apparater. Det är här vi alla serveras
förebilder, normer och förväntningar och lär oss vad som är socialt acceptabelt
beteende eller sätt att vara. Dessutom uppfattas sexualitet och relationer vara
något intimt och privat och diskuteras kanske först när vi upplever
svårigheter. Men för att kunna utvecklas och förebygga problem behöver vi
medvetandegöra det som har format oss liksom hur vi bidrar till formandet av
andra. Familjen Cosbys präktighet, Tanners avsexualiserade tillvaro och Bundys
desto mer sexualiserade är måhända en parentes i mitt liv, liksom dagens
mediaproduktioner för den som växer upp idag. Men de hjälpte mig att fundera
och bli medveten om det som danat mig. Våra värsta års sexistiska inställning
till sex, kvinnor och män banade väg för mina tankar om sexualitet. ”Fräcka
fredag” gav mig insikten om vikten av ett kritiskt förhållningssätt till det jag
ser och hör. Vad omges du av idag, som skulle kunna ge dig en möjlighet att
reflektera själv eller med partners, vänner och barn?
Mycket har hänt
och idag finns det snudd på ingen tv-serie som inte tar upp frågor som varit
nästintill otänkbara på 80-talet, som homosexualitet, kvinnor som bejakar
sexualitet och en mängd annat. Ändå kvarlever stereotyperna. Vi tittar lite
oreflekterat. Men känner vi igen oss?
Låt mig avsluta
med att slå ett slag för en ny satsning från public service, en produktion som
vänder sig till alla, oavsett kön, ålder, kulturell bakgrund eller sexuell
läggning. Låt SVT eller SR bjuda oss alla på en exposé genom vår mänskliga
sexualitet, med en stabil vetenskaplig grund, seriös men underhållande, intresseväckande
och lärorik i ett. Kanske lite grann som Historieätarna (för att referera till
en annan viktig del i människolivet, maten, som ofta skildras i tv) med en
historisk koppling. Samtidigt något mer än Fråga Olles förvisso intressanta men
enligt mig stundtals för pikanta, fnissiga och säregna sätt. Något mer än Fråga
Doktorns oundvikliga sjukdomskoppling. Något mer än en fråga förbehållen unga
människor. Något som tar till sig WHO:s
breda definition av sexualitet.
Eva Hamilton,
låt oss diskutera saken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar