onsdag 1 maj 2013

Sex på SVT


Alla människor präglas av sin omgivning när det gäller det mesta här i livet, så även synen på sexualitet och relationer. Föräldrar, syskon, kompisar, skolan och media spelar en viktig roll i hur vi skapar våra liv men även hur vi förhåller oss till vår och andras sexualitet. I mitt arbete har jag sålunda mött individer som vill förstå sina känslor, tankar och handlingar kopplade till sexualitet, och jag träffar yrkesverksamma som ser behovet av att bearbeta sina värderingar i relation till andras sexualitet, som sina elevers, klienters eller patienters. Även jag har en bild som har skapats någonstans på vägen och även jag ser en stor utmaning i att såsom yrkesperson förstå mina värderingar liksom mitt intresse för vår allmänmänskliga sexualitet.

Jag minns sent 80-tal som tonåring i lilla Broby i nordöstra Skåne. På TV tittar vi på tre amerikanska familjers liv: Cosbys, Tanners (Alf) och Bundys (Våra värsta år). På fredagskvällarna underhåller Malena Ivarsson våra lustar, eller snarare göder våra förhoppningar och föreställningar om en lyckad sexualitet, i programmet ”Fräcka fredag”. Helt Apropå-gänget från Malmö gör parodi på det hela. I min skola, Göingeskolan, hör jag en dag en lärare läsa upp följande text:

”Juda tog en hustru åt sin förstfödde son Er; hon hette Tamar. Men Er, Judas förstfödde, väckte Herrens misshag, och Herren dödade honom. Då sade Juda till Onan: ”Gå till din brors hustru och gör din svågerplikt mot henne och skaffa avkomma åt din bror. ”Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror. Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också honom.” (1 Mosebok 38:8).

Läraren frågade oss om den där säden som Onan lät spilla på marken. Vad är detta egentligen, den där säden? Tyvärr minns jag inte samtalen eller diskussionerna efteråt, och kanske fick läraren mest tysta, skamsna blickar som svar på sin vädjan. För det var nog mest en vädjan, ett kanske inte alldeles lyckat sätt att göra sin plikt att undervisa oss i sex och samlevnad. Han ville ha vår hjälp att få det att bli bra, att få det att fungera, vilket nog gick si så där.

Nu är det inte så enkelt att aktivt skapa en plats för reflektion, eftertanke eller medvetandegörande rörande sexualitet och relationer. Mycket av kunskapsöverföringen sker liksom omedvetet, i vardagen, vid middagsbord, i skolkorridorer eller framför tv-apparater. Det är här vi alla serveras förebilder, normer och förväntningar och lär oss vad som är socialt acceptabelt beteende eller sätt att vara. Dessutom uppfattas sexualitet och relationer vara något intimt och privat och diskuteras kanske först när vi upplever svårigheter. Men för att kunna utvecklas och förebygga problem behöver vi medvetandegöra det som har format oss liksom hur vi bidrar till formandet av andra. Familjen Cosbys präktighet, Tanners avsexualiserade tillvaro och Bundys desto mer sexualiserade är måhända en parentes i mitt liv, liksom dagens mediaproduktioner för den som växer upp idag. Men de hjälpte mig att fundera och bli medveten om det som danat mig. Våra värsta års sexistiska inställning till sex, kvinnor och män banade väg för mina tankar om sexualitet. ”Fräcka fredag” gav mig insikten om vikten av ett kritiskt förhållningssätt till det jag ser och hör. Vad omges du av idag, som skulle kunna ge dig en möjlighet att reflektera själv eller med partners, vänner och barn?

Mycket har hänt och idag finns det snudd på ingen tv-serie som inte tar upp frågor som varit nästintill otänkbara på 80-talet, som homosexualitet, kvinnor som bejakar sexualitet och en mängd annat. Ändå kvarlever stereotyperna. Vi tittar lite oreflekterat. Men känner vi igen oss?

Låt mig avsluta med att slå ett slag för en ny satsning från public service, en produktion som vänder sig till alla, oavsett kön, ålder, kulturell bakgrund eller sexuell läggning. Låt SVT eller SR bjuda oss alla på en exposé genom vår mänskliga sexualitet, med en stabil vetenskaplig grund, seriös men underhållande, intresseväckande och lärorik i ett. Kanske lite grann som Historieätarna (för att referera till en annan viktig del i människolivet, maten, som ofta skildras i tv) med en historisk koppling. Samtidigt något mer än Fråga Olles förvisso intressanta men enligt mig stundtals för pikanta, fnissiga och säregna sätt. Något mer än Fråga Doktorns oundvikliga sjukdomskoppling. Något mer än en fråga förbehållen unga människor.  Något som tar till sig WHO:s breda definition av sexualitet.

Eva Hamilton, låt oss diskutera saken! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar