Frihet att välja?

Går det att skilja sexualiteten och relationerna människor emellan åt? Nja, kanske. I vilket fall som helst är relationer och sexualitet tätt sammanbundna och vi lever dessutom i en föreställning, en norm, om att sex hör hemma i relationer samt att relationer är tänkta att innehålla sex mellan parterna. De som vill göra annorlunda, ha sex utan relationer eller relationer utan sex blir på ett sätt avvikande. Sannolikt går sexualiteten alltså inte att skilja från relationerna – de är för alltid gifta med varandra, ett (tvångs)äktenskap, ett par siamesiska tvillingar. Och liksom vi alla har en åsikt om olika sexuella uttryck har vi även en åsikt om relationer. Barnmorskan och sociologen Gisela Helmius  har sagt att ”vart än två människor har sex finns samhället med som tredje part”, en fråga som i allra högsta grad gäller även våra relationer. Visst minns du väl din första förälskelse eller det första sexuella mötet med en annan människa? Eller den första relationen du hade. Vad tänkte du?

Jag är övertygad om att bland alla tankar och känslor av iver, hänryckning, starka upplevelser av kåthet och längtan kopplat till sex och att vara tillsammans fanns det säkert en liten, möjligen något irriterande och skavande tanke på någon tredje person: ”Vad ska mamma och pappa säga om de kommer på oss?” ”Vad ska mina kompisar säga om de får veta att jag är ihop med just den här konstiga typen?” ”Borde jag verkligen ha sex på det sättet?” Vi är nog inte så fria som vi vill tro eller önskar och vi människor är ofta duktiga på förinnerliga normer och uppfattningar om vad som är lämpligt. Skulle vi bryta mot normen har vi skulden eller skammen som effektiva verktyg att rätta oss i leden igen. Eller så anpassar vi – mer eller mindre omedvetet – vårt synsätt så att det bättre överensstämmer med vad vi tror är omgivningens moral, vilket hjälper oss att skona oss själva och vår självbild. Vi vill ju trots allt vara goda medborgare.

Att vi inte är så fria som vi kanske tror är tydligt inte minst om vi tittar på all den lagstiftning som reglerar våra relationer. Bara äktenskapet i sig visar på hur mycket vi behöver ta ställning till i våra relationer. Avkomma, ägande, arv och namn är några exempel på faktorer som styrs i föräldrabalk, äktenskapsbalk, ärvdabalk och namnlag. Sedan har vi sambolagen för den som tycker att är mossigt med äktenskap (även om många fortsätter att gifta sig, kanske för den storslagna festens och statusens skull?) Brottsbalken styr vem vi får lov att ha sex med och vilka handlingar som inte är tillåtna. Här finns också den lag som kallas för sexköpslagen och som fastställer att vi i Sverige inte får lov ett ge ersättning för sex. Skulle vi få en könssjukdom regleras sexuell samvaro med andra i bland annat smittskyddslagen.

Jag tänkte inte fördjupa mig närmare i lagstiftningen men kan konstatera att vi inte kan välja fritt. På gott och på ont. En hel del av de lagar vi har är skapade av oss själva i en demokratisk process och kan sägas vara så som vi vill att det ska vara. De allra flesta av oss är överens om att det inte är okej att begå våldtäkter eller utnyttja människor. Andra lagar kan begränsa, ja rentav motverka sina syften.