Porr - en reflektion

Att arbeta som sexualrådgivare och sexolog betyder att man ständigt behöver skärskåda sin inställning till allehanda fenomen inom sexualitetens värld. Det kan handla om saker som känns vardagliga eller naturliga men det kan även handla om saker som väcker känslor, tankar eller diskussioner med kollegor och vänner. En sådan företeelse är pornografi.

Vi vet idag att pornografi brukas av många människor, som helt klart utgör en majoritet i befolkningen. Samtidigt är ämnet tabubelagt och sällan hör man personer i ens omgivning tala om det senaste man hittat på nätet vad gäller skildringar av sex och sexualitet, att jämföra med vad vi t.ex. hittar på resebyråers, internetauktioners eller nyhetstidningars hemsidor. Min egen erfarenhet säger mig att pornografin har väldigt skilda betydelser för olika människor, att den återspeglar människans mångfaldiga lust utan att vara politiskt korrekt, att den även återspeglar normer och föreställningar om kön och sexualitet samt att den finns där, lättillgänglig, oavsett vad vi tycker om den.

Internet, en företeelse som för den breda massan varit en realitet blott i drygt 15 år, har inneburit en smärre revolution för pornografin. Det finns de som hävdar att det är vårt allmänmänskliga behov av att ta del av vad andra pysslar med i sängen som drivit på den kvicka tekniska utvecklingen. Människor behöver helt enkelt snabba uppkopplingar, bra hård- och mjukvara och uppenbarligen en ständig tillgänglighet till sexuella framställningar. Så hävdar t.ex. Mattias Andersson i sin bok ”Porr – en bästsäljande historia” att det är telefonföretagen, bredbandsföretagen, datortillverkare och tillverkare av mjukvara som egentligen tjänar pengar på porren. Indirekt, alltså. Det tycks som att de som får vända på kronor och ören, med några undantag, är främst porrfilmsproducenter, distributörer av porrfilmer och skådespelare själva. Vi lever trots allt i en tid så då vem som helst, var som helst, kan spela in egna filmer och med ett par klick lägga upp sina alster till hela världens beskådande. ”Hemmaporren” är nästan helt gratis.

Så vad gör porren med oss? Jag är övertygad om att pornografin i viss mån återspeglar oss själva. Vi kan se att ”hemmaporren” inte gör oss mer frigjorda. Istället tycks de flesta, som "Kalle i Stehag" och "Lisa i Bjärnum", agera som vore man en filmstjärna. Vi har en föreställning om att man ska agera enligt ett visst givet mönster framför en kamera – man förväntar sig inte att ”vara sig själv”.  Någonstans har vi lärt oss att spela olika roller, även i sexuella sammanhang. 

Vidare kritiserar många porren för att den ger en skev bild av sexualitet och hur kvinnor respektive män framställs. Självfallet ska vi kritisera dessa framställningar. Samtidigt önskar jag att vi var lika ”på hugget” vad gäller spelfilmer, litteratur, reklam och kanske inte minst underhållning för alla, som TV. Problemet är, som jag ser det, inte att sexualiteten (eller för den delen relationer) skildras. Problemet är snarast att vi så lätt köper det vi ser. Här har porren en fördel, nämligen att de flesta av oss vet att det är fejk och att det är här, till skillnad från Let´s Dance eller Idol, som vi är på vår vakt. Faktum är att de flesta unga är duktiga på att navigera i det enorma utbud som pornografin erbjuder, förhålla sig kritiskt och välja det som passar. Kanske är risken större att vi (och inte minst våra unga) får en skev bild av sexualitet, relationer eller könsroller en vanlig fredagskväll framför tv:n? Här behöver vi prata om det vi ser – oavsett var det kommer ifrån. Porr handlar ändå ofta om att öka lust och kåthet, mer sällan som lärobok. Men kanske oftare än vi tänker oss som en spegel, som sagt, som ger oss lite av det vi söker och som bekräftar oss.

Forskning visar att pornografin har viss positiv inverkan på sexualitet och kanske kan man säga att den stärker den sexuella självkänslan. För en del kvinnor, t.ex., betyder den att man kan bejaka sin lust och sin kåthet utan insyn från andra, och därmed fördömanden och moralisering. En del kvinnor hävdar rentav att man uppskattar onani till porr, men även en sexchatt via webcam med en partner någon helt annanstans, före en utekväll på krogen – om inte annat så riskerar man inga fysiska trakasserier eller övergrepp hemma framför skärmen. Det är lättare att klicka bort en oönskad bild eller en fysiskt inte närvarande person. För homo- och bisexuella innebär porren en bekräftelse på icke-heteronormativ sexualitet, och jag har även mött ungdomar som uppskattar närbilder på kön, för även om nyfikenhet på andra finns där så ges man ytterst sällan chansen att se blygdläppar, förhudar eller knottror på könen i den ordinarie sexualundervisningen (här blir porren just den där saknade läroboken). Bilderna ger bekräftelse på att jag är ok, min kropp liknar andras. Återigen – här behöver vi prata om det vi ser – det finns trots allt en tendens att kropparna i porr tenderar att vara mer tillrättalagda än i verkligheten, precis som det ser ut i alla filmer.

Ämnet pornografi är omfattande. Jag kan dock med erfarenhet av många frågor om porr konstatera att porren säger mycket om oss själva – det vi ser men också hur vi talar om den. Jag kan också konstatera att lusten inte är politiskt korrekt. Här verkar porren utgöra en ventil för många, för det är åtminstone här som man med tydlighet kan se en mångfald av sexuella uttryck. För denna mångfald, så viktigt att bejaka och bekräfta för många, pratar vi inte om annars.