Vad är kärlek? Vi förutsätts alla att känna den, vi antas förstå
dess innebörd ungefär som om det vore detsamma som kunskapen om hur vi andas. I synnerhet när det handlar om sex och relationer blir
kärleken en oundviklig faktor, som vi alla måste förhålla oss till.
Kärleken är svårfångad och svårbegriplig. Inte ens den bästa och
mest enträgna vetenskapsperson kan med säkerhet förklara detta allmänmänskliga
fenomen. Jag läser en text av mina kollegor P O Lundberg och Lotta
Löfgren-Mårtenson i ev av mina ”biblar”, boken som bär titeln Sexologi. Texten
försöker att bena upp det här med kärlek, men det är lätt att förstå att
uppgiften är svår, även för den mest garvade sexolog. I vilket fall som helst
kan kärleken studeras ur åtminstone tre perspektiv.
I
medicinska studier av hjärnan med hjälp av magnetkamera kan man se att delvis
olika delar av hjärnan aktiveras, i alla fall om man skiljer på kärleken som en
sexuell drift, en romantisk kärlek och en moderskärlek. Den del av hjärnan som
kallas amygdala och som bl.a. styr både fruktan och njutning tycks dock helt
stängas av. Att olika delar av hjärnan verkar spela roll för upplevelsen av
olika typer av kärlek visar också att sjukdomar eller skador på hjärnan kan
innebära påverkan på vår förmåga att hysa kärlek.
Kärleken
kan även betraktas som ett psykologiskt fenomen. Vissa forskare hävdar att
kärleken, i alla fall den del som betecknas som romantisk och som jag
återkommer till, är något man måste lära sig. Detta kräver hårt arbete, tålamod
och inte minst en vilja och förmåga att uthärda. Det är en sak att bli kär medan det krävs en helt annan ansträngning att förbli kär, att stanna kvar i
kärlekstillståndet, vilket i praktiken betyder att man måste konfronteras med
sig själv och sina ”sämre” sidor. Kanske kan man säga att det handlar om att
lära känna en annan person genom att lära känna sig själv. Och att erkänna och
acceptera sina mindre goda egenskaper.
Sist
men inte minst kan man även begripliggöra kärleken ur ett kulturellt och
socialt perspektiv. I vår del av världen har man tidigt skilt på den
passionerade och den romantiska kärleken. Den förstnämnda kan sägas handla om
lust och sexuell attraktion, den andra är en mer sublim, andligt upphöjd, typ
av kärlek. I den sistnämnda ingår sexualiteten, men här ingår även jämlikhet,
en ömsesidighet. De inblandade kan sägas ha valt att ingå den romantiska
kärleken, här vill man vara oumbärlig för varandra. Så medan kärleken är viktig
hos oss har den i vissa andra kulturer varit ett rätt så oväsentligt fenomen.
Istället kunde erotik och eller olika riter och föreställningar om magi läggas
bakom sexuell dragningskraft. Idealiseringen av en enda människa tycks vara en
västerländsk uppfinning.
Idag
lever vi i en global värld, vi reser och älskar över olika typer av gränser.
Kärleken övervinner nog dessa, men kärleken tenderar samtidigt att bli ett
projekt i likhet med köksrenoveringar, resor till exotiska platser eller
lukrativa utbildningar. För en del är kärleken en statussymbol. För andra blir
förväntningen på kärlek orealistisk och uppblåst, med följder som osäkerhet
eller frustration, men även att man väljer bort kärleken helt. För mig som
sexolog blir den grannlaga uppgiften att hjälpa en person att hitta sin egen
definition av kärlek, i en värld som kräver kärlek, samtidigt som kärleken är
omöjlig att fånga och förklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar