tisdag 30 april 2013

Vad är kärlek?


Vad är kärlek? Vi förutsätts alla att känna den, vi antas förstå dess innebörd ungefär som om det vore detsamma som kunskapen om hur vi andas. I synnerhet när det handlar om sex och relationer blir kärleken en oundviklig faktor, som vi alla måste förhålla oss till.

Kärleken är svårfångad och svårbegriplig. Inte ens den bästa och mest enträgna vetenskapsperson kan med säkerhet förklara detta allmänmänskliga fenomen. Jag läser en text av mina kollegor P O Lundberg och Lotta Löfgren-Mårtenson i ev av mina ”biblar”, boken som bär titeln Sexologi. Texten försöker att bena upp det här med kärlek, men det är lätt att förstå att uppgiften är svår, även för den mest garvade sexolog. I vilket fall som helst kan kärleken studeras ur åtminstone tre perspektiv.

I medicinska studier av hjärnan med hjälp av magnetkamera kan man se att delvis olika delar av hjärnan aktiveras, i alla fall om man skiljer på kärleken som en sexuell drift, en romantisk kärlek och en moderskärlek. Den del av hjärnan som kallas amygdala och som bl.a. styr både fruktan och njutning tycks dock helt stängas av. Att olika delar av hjärnan verkar spela roll för upplevelsen av olika typer av kärlek visar också att sjukdomar eller skador på hjärnan kan innebära påverkan på vår förmåga att hysa kärlek.

Kärleken kan även betraktas som ett psykologiskt fenomen. Vissa forskare hävdar att kärleken, i alla fall den del som betecknas som romantisk och som jag återkommer till, är något man måste lära sig. Detta kräver hårt arbete, tålamod och inte minst en vilja och förmåga att uthärda. Det är en sak att bli kär medan det krävs en helt annan ansträngning att förbli kär, att stanna kvar i kärlekstillståndet, vilket i praktiken betyder att man måste konfronteras med sig själv och sina ”sämre” sidor. Kanske kan man säga att det handlar om att lära känna en annan person genom att lära känna sig själv. Och att erkänna och acceptera sina mindre goda egenskaper.

Sist men inte minst kan man även begripliggöra kärleken ur ett kulturellt och socialt perspektiv. I vår del av världen har man tidigt skilt på den passionerade och den romantiska kärleken. Den förstnämnda kan sägas handla om lust och sexuell attraktion, den andra är en mer sublim, andligt upphöjd, typ av kärlek. I den sistnämnda ingår sexualiteten, men här ingår även jämlikhet, en ömsesidighet. De inblandade kan sägas ha valt att ingå den romantiska kärleken, här vill man vara oumbärlig för varandra. Så medan kärleken är viktig hos oss har den i vissa andra kulturer varit ett rätt så oväsentligt fenomen. Istället kunde erotik och eller olika riter och föreställningar om magi läggas bakom sexuell dragningskraft. Idealiseringen av en enda människa tycks vara en västerländsk uppfinning.

Idag lever vi i en global värld, vi reser och älskar över olika typer av gränser. Kärleken övervinner nog dessa, men kärleken tenderar samtidigt att bli ett projekt i likhet med köksrenoveringar, resor till exotiska platser eller lukrativa utbildningar. För en del är kärleken en statussymbol. För andra blir förväntningen på kärlek orealistisk och uppblåst, med följder som osäkerhet eller frustration, men även att man väljer bort kärleken helt. För mig som sexolog blir den grannlaga uppgiften att hjälpa en person att hitta sin egen definition av kärlek, i en värld som kräver kärlek, samtidigt som kärleken är omöjlig att fånga och förklara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar