Nedanstående text skrev jag efter midsommarfirandet 2012.
Så har midsommar passerat, eller kanske ska man säga regnat
bort, åtminstone för oss här i Skåne. Förutom att midsommarfirandet för många
av oss är ett startskott för sommar, ledighet och avkoppling – jag har berört
ledighetens och sommarens betydelse för sexualiteten tidigare – så drömmer en
och annan om sitt livs kärlek när man plockar sina sju blommor för att lägga
under kudden. Sedan har vi den där seglivade myten om midsommarstången som en
fallossymbol, det vill säga något som symboliserar det manliga könsorganet.
Stämmer detta? Nej, tydligen är det just en myt och en tolkning. Det finns inga
belägg att fallossymboliken historiskt sett skulle spela någon roll vad gäller
midsommarfirandet i allmänhet och stången i synnerhet. Jag hittade en
radiointervju med etnologen Jonas Engman på Stockholms Universitet som bestämt
avvisar kopplingen till mannens kön. Visst, möjligen kan man i freudiansk anda
(efter Sigmund Freud, psykoanalysens fader) tala om det undermedvetna som
lockar oss att fira fallosen, att dansa runt den och att hylla den genom att
smycka den med blommor. Jag kan i det här sammanhanget inte låta bli att här
citera Jonas Gardell, som på midsommarafton skrev så här på sin officiella
Facebook-sida: ”Varje midsommarafton är det en fröjd att se alla heterosexuella
män dansa glada runt en penis.” Men vi kan vad jag förstår alltså avskriva den
tolkningen eller åtminstone placera den i raden av andra analyser av symbolerna
vid vårt midsommarfirande.
Men
visst, fallosen, mannens kön, är ett symboliskt laddat fenomen, som ofta
kopplas till fruktbarheten och som kanske därför också förknippas med
midsommarfirandet genom att den blomstertid som nu kommit är inledningen på
tillkomsten av vår mat. I mitt arbete som sexolog är det få frågor som till
antalet kan mäta sig med de som på olika sätt berör mannens kön, dess utseende,
form, mått och förmåga till stånd. I själva verket tycks mannens kön vara navet
i den sexualitet vi föreställer oss. Mannens och kvinnans njutning står och
faller med det, liksom mannens självbild och självkänsla. De yngsta tonårskillarna
frågar ofta om storleken – snittkuken vid stånd är omkring 14,5 cm – och om
sina knottror, färgskillnader och hudflikar. Allt är i själva verket naturliga
variationer på samma sätt som att vi alla har olika ansikten. Några ställer
frågor om varför den är böjd åt det ena eller det andra hållet, och även det är
något som liksom bara är ett faktum som ögonfärgen vi har.
Något
äldre killar och män frågar ofta om sin erektion, varför den sviker en eller
hur man ska få den att vara mera kraftfull. I nervositetens, iverns eller
förälskelsens hetta är det lätt hänt att ståndet viker sig eller uppfattas som
otillräckligt. Kanske är det särskilt vanligt en helg som midsommar då dessutom
alkoholen flödar. Det är ett vedertaget faktum att alkoholen (och vissa droger)
mycket snabbt försämrar förmågan till erektion. Mitt tips är att fundera kring
de situationer där ståndet uppfattas som ofullständigt men också de stunder då
man är mera nöjd. Vad underlättar ståndet då du är något mera tillfreds? Hur
kan du göra mer av det som bättrar nöjdhetsgraden? Ett annat tips är att
förflytta fokus på sexuell njutning bort från ståndets vara eller inte vara.
Njutningen är inte avhängigt stånd, även om vi lärt oss att stånd och njutning
är som ler och långhalm. Nej, det går bra att njuta utan stånd och det gäller
att hålla sinnena öppna för det.
Få
tänker på att även kvinnor får stånd. Men medan mannens erektion är en stor
fråga i den allmänna föreställningsvärlden är kvinnans stånd desto mera
osynligt. Klitoris och ollon är i grunden toppen på samma kroppsdel, där de
flera centimeter långa svällkropparna skapar förmågan till stånd hos alla
människor. Männens stånd är påtagligt och synligt, kvinnor sägs t.o.m. kunna
onanera utan att människor i direkt närhet lägger märke till handlingen. Det
finns sexologer som hävdar att den allmänt kända mytomspunna g-punkten
egentligen är den plats inne i slidan där man kan stimulera klitorisskänklarna,
dvs. svällkropparna.
Nåväl,
kanske vore midsommar ingenting utan dess stånd, förlåt, dess stång. Men det
vore ingen helg utan sill, nypotatis, nubbe och jordgubbar heller. Jag tänker
mig sexualiteten som en stor midsommarfest. Att njuta av gubbarna och
brännvinet förutsätter ingen dans runt stången. Visst, det blir lite mera,
något ytterligare, en grej till att ha kul kring. Men det går att njuta även
utan. Jag blev genomblöt och frusen efter att ha hoppat färdigt runt stången på
Söderåsen i fredags. Jordgubbarna och sillen var desto godare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar