Vår fantastiska förmåga att fantisera

Det finns en värld där allting är möjligt. Jag talar inte om sagans, romanens eller filmens värld. Nej, vi går alla och bär på den världen själva. Den finns med oss överallt, den är ständigt tillgänglig och den kan skänka oss upplevelser som vida slår berg-och-dalbanor, häftiga bilar, exotiska resmål eller vilda fester. Ni kanske har uppmärksammat hur en av landets stora livsmedelskedjor i en av sina reklamfilmer nyligen visade hur vi kan tillbringa tiden i en kassakö, till exempel. Vad jag talar om är fantasin. Särskild den sexuella.

Min kollega Lillemor Rosenqvist beskriver fantasin som en möjlighet att förvandla världen till precis det vi önskar. Även om den är en låtsasutflykt kan den förse oss med upplevelser, spänning, äventyr, självförtroende och njutning. Hela livet, överallt, oavsett vem vi är.

Fantasins värld är naturligtvis inte odelat positiv, även om jag vill hävda att dess slutna karaktär främst banar väg för att bli en källa till glädje och lust. För en del människor är den njutbar och upphetsande, skriver Lillemor, för andra förvirrande, gåtfull eller skrämmande. En viktig aspekt av fantasin är att den ger oss möjlighet att uppleva förbjudna handlingar och ouppnåeliga gärningar. Däremot finns det inget samband mellan fantasin och viljan att omsätta handlingen i fråga i verkligheten. Själv går jag från och till runt på stan och funderar på allt det som kan tänkas döljas i människors inre. Tur är väl att ingen av oss någonsin kan ta reda på våra fantasier!

Fantasin kan leva ett eget liv men kan inte tämjas. Det fanns tider då diktatorer i vår närhet förbjudit vissa typer av fantasier. Det finns även krafter som inget annat önskar än att kuva våra tankar och drömmar, såväl fantasier i allmänhet som i synnerhet sådant som rör sexualiteten. Häromdagen såg jag en mindre nyhetsnotis som meddelar att det snart kommer att vara förbjudet att inneha och distribuera filmer och bilder föreställande oralsex och analsex i Turkiet. Sådana politiska beslut säger något om synen på människans sexuella uttryck, men det är också vid de mänskliga skapelser som andra kan ta del av som gränsen kan dras. Fantasin kommer alltid att förbli en plats som inte kan regleras, styras eller kontrolleras. Möjligen fungerar skammen här som en självkontroll, något vi lär oss att känna vid vissa otillåtna tankar. Men hur vi än vänder och vrider på saken förblir fantasin mest otämjbar.

För de flesta människor fungerar fantasier som förstärkare av sexuell njutning. Jag har ibland fått frågor om varför en viss specifik fantasi poppar upp ögonblicket strax före orgasmen. Bekymret som frågeställaren upplever handlar om att fantasin uppfattas som överraskande och störande men också socialt sett oacceptabel. Som att ha sex med en viss person, sex på ett visst sätt eller på en viss plats. Personen önskar att i vissa fall helt enkelt radera ut fantasin, oftast åtminstone vara i stånd att kontrollera den. Det är inte alldeles enkelt, kanske inte ens möjligt. Fantasin är inte politiskt korrekt och lever allt som oftast ett eget liv. Det som återstår för oss är att förlika oss med fantasins existens, i bästa fall bli kompis med den. Eller kanske rentav se den som en tillgång, som bara jag och ingen annan har alldeles för mig själv. Vem vet, fantasi är kanske trots allt intelligens som bara roar sig…