Pussy Riot

I augusti 2012 blev jag asförbannad när det ryska punkbandet Pussy Riot fick sin dom, två års fängelse. Putin hade visat var skåpet ska stå. Alla protester via sociala medier, Amnesty, ja till och med från de drygt 100 tyska förbundsdagsledamöterna hjälpte föga, domen föll, och fortfarande kämpar två av medlemmarna för att komma ut i friheten igen. Så vad har Pussy Riot med sexualitet att göra? Det finns säkert flera möjliga sätt att analysera och förstå det som hänt. Mitt sätt blir att applicera begreppet maskulinitet, eller manlighet på det hela. Manligheten spelar alltid en central roll i allt som har med sex, sexualitet och relationer att göra.

Av en händelse läste jag just då Ann Heberleins bok ”En liten bok om ondska”. Hennes huvudtes, väl förankrad i annan litteratur, är att manligheten är starkt sammanbunden med våld och aggressivitet. All statistik talar ett tydligt språk: vi män är överrepresenterade när det gäller våldsbrott, så även sexualbrott, alltså de brott där sexualiteten kan sägas vara vapnet vid våldshandlingen. En brasklapp är förstås att normer och föreställningar om män och kvinnor stundtals kan göra det svårt för oss att se att även kvinnor kan begå olika typer av (sexual)brott eller att de allra flesta män – naturligtvis – inte är våldsbenägna, någonsin.

Nåväl, människan har onekligen ändå en tendens att vara en aggressiv varelse. Hennes våldsbenägenhet kan dock inte förklaras enbart med studier av hjärnan eller våra gener, det vill säga biologin. Nej, våldet är i allra högsta grad även en social konstruktion. På liknande sätt är sexualiteten något som vi alla är med och skapar i vår samtid och vår egen unika kultur. Hur en sexuell man och hur en sexuell kvinna förväntas vara och bete sig ingår häri. Våldet är vidare även ett politiskt projekt, som ju alla krig kan sägas vara ett tydligt bevis på. Våldet och sexualiteten är för mig i själva verket ett av flera par ”siamesiska tvillingar”, på samma sätt som jag ser sexualiteten som en avgörande beståndsdel av politiken, av våra mellanmänskliga relationer eller för den delen av religionen (vilket jag återkommer till). Att försöka förstå våldet är omöjligt om man inte tar med både makt och sexualitet som faktorer som alla överlappar varandra på ett ibland svårgripbart sätt. Men titta bara på intresset för våld i manliga aktiviteter som t.ex. brottning, boxning eller jakt, skriver Heberlein. Vem minns inte bilderna på Putin med bar överkropp fiskandes i en ström å? Putin som lägger ner en tiger? Putin med en Kalasjnikov?

Så vad har domen mot Pussy Riot med våld att göra? I grunden handlar det om makt. Våld är en extrem variant av att visa vem som har makten, juridiken en annan, ofta tillrättalagd och vinklad väg för att visa den. Heberlein menar att vi män i lägre grad är benägna att förändra oss, att anpassa oss till nya situationer och förutsättningar. Vi söker en gemenskap i grupper av andra män och där anpassar vi oss till kollektivet. Sådant som utmanar det manliga kollektivet, som exempelvis jämställdhet och jämlikhet, möter motstånd eftersom det handlar om maktförskjutningar. Ska kvinnorna vara med, lägga sig, ändra på sakernas tillstånd? Ska några unga kvinnor i Pussy Riot ifrågasätta politikens och kyrkans självpåtagna makt? Nej, inte ostraffat, är Putins budskap.

Jag har berört ämnet tidigare men det är på sin plats att upprepa det. Jag är övertygad om att det handlar om upplevelsen av förlorad makt även när män upplever sexuella problem. Män söker i mindre grad hjälp vid sexuella problem. Jag tror att det är avsevärt mer skamfyllt och tabubelagt för en man att uppleva sexuella problem. Jag har genom åren noterat att kvinnor har ofta lättare att erkänna sina sexuella svårigheter och söka hjälp, men att kvinnor också ofta söker hjälp å männens vägnar. Det är först via det till synes anonyma nätet som män hittat en väg att formulera sina svårigheter och försöka göra något åt dem. Misslyckandet, att ”tappa ansiktet”, hånet, åtlöjet, ja, i grunden maktlösheten som Heberlein sammanfattar det hela är en skam omöjlig att bära. Kanske är det därför som Putin gör allt för att inte visa sig besegrad av tre unga och starka, medvetna kvinnor. I mitt stilla, möjligen något yrkesskadade sinne undrar jag hur det förhåller sig med Putins sexualitet.

Min poäng, som jag på olika sätt varit inne på tidigare, är att skammen, förnedringen och känslan av maktlöshet utgör grunden i det som behöver förändras för att kunna skapa en positiv och främjande sexualitet.  Relationer som vi är nöjda med, sex som vi njuter av, frånvaro av riskfyllda handlingar ändras först när vi vågar utmana våra normer, vår skam, våra begränsande könsroller. Allt blir inte guld och gröna skogar över en natt förstås, det vore naivt att tro något sådant. Men kanske kan det vara en början?

I Ryssland hade jag väl för övrigt fått typ två år i finkan för denna text…