Let´s go outside!

I slutet av maj 2013 blev jag uppringd av programmet Nordegren i P1 för att kommentera ett (sommar-)fenomen – människor som har sex utomhus och/eller offentligt. Jag är övertygad om att sommar, ledighet, sol, värme och – inte minst – mer synlig hud gör något med oss människor. Det är under denna tid vi lättare kan koppla av, stänga av arbete och negligera plikter som annars pockar på uppmärksamhet. Kort sagt, vi kan unna oss att slappa lite extra. Det är också här som lusten lätt ersätter stress eller tankar på prestation och nog är det ett faktum att människor har mer sex under sommaren. Inte minst utomhus, med de risker det innebär för att upptäckas.

Jag har inte funderat särskilt mycket på sex utomhus/i offentligheten tidigare, men fick upp ögonen för detta sätt att njuta av sex genom ett fenomen som fått medial uppmärksamhet sommaren 2008. Det var då jag läste en intervju med "Peter", aktiv utövare av något som fått benämningen dogging. ”Peter” berättar att ”dogging är ett spännande sätt att ha sex på”, att sex ”är skönt vid rätt väderlek” utomhus. Även ”risken att bli upptäckt är upphetsande” anser "Peter" och menar att det tände honom och hans kvinnliga partner att bli påkomna.  En forskare vid namn Bell beskriver dogging som en (hetero)sexuell praktik eller subkultur som kombinerar voyuerism (önskan att titta på andra som har sex), exhibitionism (önskan att visa upp sig själv i sexuella sammanhang), offentligt sex, partnerbyten eller gruppsex. Aktiviteterna sägs ske på avskilda platser i tätorternas utkanter, i första hand utomhus, och nås enklast med bil. Den sexuella aktiviteten dogging verkar innefatta en strävan efter att bli påkommen under tiden.

Ett annat intressant fenomen jag kommit i kontakt med genom mitt tidigare arbete inom det hälsofrämjande fältet är män som har sex med andra män i offentliga miljöer utomhus, som parker, rastplatser eller toaletter. Forskaren Laud Humphrey studerade redan på 70-talet män som ägnade sig åt sexuell aktivitet genom att observera det som händer på offentliga toaletter. Han gav sig inte till känna som forskare men deltog aldrig själv i sexuell aktivitet. Han fick utstå hård kritik från forskarkollegor då man uppfattade hans tillvägagångssätt som ett klart etiskt övertramp. Det han gjorde, förutom att observera skeendet på plats, var att genom männens bilnummer spåra dem till bostadsadressen, besöka dem i hemmet och utge sig för att vara en intervjuare som ville ta reda på hur de levde i allmänhet. Många av männen var gifta med kvinnor och förde till synes traditionella liv i villaförorterna. Utan att fördjupa mig närmare i Humphreys forskning kan jag konstatera att människor har olika bevekelsegrunder att ägna sig åt sex i offentligheten, utomhus eller inför andras ögon. Som en längtan efter något extra, något annorlunda, något häftigt eller kanske något förbjudet i en normativ värld.

Det är naturligtvis inte helt riskfritt att idka sex med risk att andra kommer på en. Enligt Brottsbalken kan ”den som (…) offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten” dömas ”för förargelseväckande beteende till penningböter”. Det gäller emellertid den som alltså har en avsikt, som medvetet utsätter ovetande personer för något den eller de andra inte valt att vara del av. Något annat är det om alla inblandade är med på noterna, som på vissa typer av klubbar.

Människans sexualitet är outgrundlig och människan tar ofta tillfälle i akt att ha sex. En del ser gränstänjande och en skapad risk att bli upptäckt som en extra krydda. Andra vill njuta av sol, sommar och natur enbart med sin älskade. Se till att ta till vara på grönska, svalkande sommarvindar, stränder och ledig tid och unna er sex i det fria. Och, se till att inga utomstående ska behöva bli en ovälkommen överraskning.