Är sexologer perversa?

Jag måste genast börja med att erkänna att jag har en föreställning om att det är en rådande föreställning om sexologer bland människor. Jag vet inte om det är så. Men jag lever alltså med denna fantasi, denna villfarelse eller måhända alldeles korrekta bild, representation, av en sexolog. Är en professionell person på något sätt intresserad av människans sexualitet så säger det något om den här personen. Eller? Är hen månne en fluktare som är obändigt nyfiken på och hade gjort vad som helst för att få kika in i folks sovrum, om hen fick möjligheten? Ja, jag kan inte sticka under stol med att jag intresserar mig för hur människor har sex. Och mer därtill. Som hur människor tänker kring sex, hur de känner eller vad de förnimmer före, under och efter sex? Hur ser individen på sig själv som sexuell varelse och sin lust, sina fantasier, sina tändningsmönster? Hur ser personen på sina partners och hur skulle den attraktion som andra frammanar beskrivas? Ja, vad är sex i sig överhuvudtaget, vad har människor för förväntningar på sexuella upplevelser, på sexuella känslor, på njutning? Frågorna är många. Det finns förvisso en hel del svar men kunskapen är långtifrån heltäckande. Dessutom är sättet att skaffa fram och tolka den ofta beroende av situationen, kontexten, men också kulturen, platsen, människorna som lever med sin sexualitet och deras sätt att uttrycka den. Annorlunda uttryckt får man väldigt olika svar beroende på hur man väljer att betrakta det man ser, och hur man ställer frågorna eller väljer sin inramning för att vaska fram en förståelse avgör slutresultatet. Kanske är det därför jag särskilt intresserar mig för det vetenskapliga perspektivet, på frågor som metod eller val av teori för att förstå sexualiteten i sitt sammanhang. Kanske är det därför jag ägnar mig åt sexualitetsstudier?

Det förekommer att människor i min omgivning undrar varför jag hyser ett intresse för människans sexualitet. Någon kan hävda att den ju är privat och ingenting man ska prata om eller fråga om. En annan kan beklaga sig över att det är så mycket sex i media och i samhället i stort nuförtiden. En modig person frågade mig en gång huruvida mina bevekelsegrunder kanske handlade om en förkärlek för att spana och ta del av människor mest intima handlingar. Är jag som sexolog måhända en pervers typ som får sitt lystmäte genom val av yrke? Genom att yrket ger mig tillträde till människors hemliga rum? Dylika uppfattningar om en person som valt att arbeta med sex och samlevnadsfrågor är kanske inte ovanliga, men ack så felaktiga! Tro mig, det är inte särskilt spännande, inte i längden i alla fall, att titta på människor som har sex. Och det handlar förresten inte alls om att titta på människor som har sex. Det är istället drivkraften i människans sexualitet som gör mig så intresserad. Den kraft som får de flesta av oss gå genom vatten och eld ibland. 

Det som också gör mig nyfiken är att man i sexualitetens olila uttryck, likt i en spegel, hittar mycken kunskap om oss som individer. Sexualitet är förstås sex, i bemärkelsen sexuell handling, eller att knulla. Men sexualitet är också sådant som rör vår identitet – som ger svar på den existentiella frågan "vem är jag?" Här återfinns våra egenskaper och intressen, det vi drömmer om, längtar efter eller fantiserar kring. Sexualiteten återspeglar vidare även vårt samhälle och vår samtid. Eller, vad är det som gör att vissa frågor är tabubelagda och svåra att föra på tal, väcker en skam, provocerar eller får oss att fnissa till? Vad är det som gör att vissa människors diskrimineras på grund av val av partner, medan andra aldrig någonsin tänkt att man kan älska fel person? Vad är det som gör att vi tillskriver sexualiteten ungdomen, och att vi anser att det är i tonåren sexualundervisning ska bedrivas eller att det är tonåringar som ska få en egen ungdomsmottagning? Medan så snart man blivit äldre är det mycket svårare att få råd och stöd? Eller vad är det som gör att vi skapar ideal kring hur en sexig kropp förväntas vara samtidigt som väldigt få någonsin kan leva upp till detta ideal?

Dessa frågor, och förstås många andra, vill jag att dryfta i den här bloggen (och många texter har tidigare pulbicerats på Skånska Dagbladets bloggportal under min tid som gästbloggare där mellan maj 2012 och maj 2013). Mycket handlar om sex och vilka problem människor upplever, men jag kommer även att titta på sexualitet och samlevnad ur ett samhällsperspektiv, t.ex. hur media beskriver olika sexuella fenomen.