Det finns hos en del en föreställning om att äldre personer
lever utan sex. Möjligen tror en och annan att det liksom sker något magiskt,
osynligt, omärkbart men ändå förväntat vid en viss ålder – och att det för med
sig att intresset och lusten upphör, att sexualiteten tar slut. Vid vilken
ålder exakt detta skulle inträffa är svårt att säga och vad personen ifråga
själv skulle känna eller tänka kring sin sinande sexuella förmåga är ingenting
man undersöker. Det är ett faktum och det gäller att gilla läget. Eller? Har
inte mormor, morfarsfar eller den där äldre damen i huset intill sex?
Även
vetenskapen har vissa svårigheter att närma sig frågan om vad dessa 1,5
miljoner 65-åringar plus i Sverige egentligen har för förhållande till sin
sexualitet. Det är kanske inom denna grupp som sexualitetens koppling till
medicinen blir som starkast – man talar om hormoner, sköra slemhinnor,
svårigheter att få stånd, hjärt- och kärlsjukdomar och andra krämpor som kan
sätta käppar i de sexuella hjulen. Sökandet efter kunskap om synen på
sexualitet, inställningen till den, värdet av den eller dess påverkan på
välbefinnande och livsglädje hamnar i bakvattnet.
Det
är viktigt att erkänna den (negativa) påverkan som åldersrelaterade kroppsliga
förändringar, medicinering, sjukdomar eller partners frånfälle innebär för
sexualiteten. Samtidigt hamnar den fysiska sexuella aktiviteten, läs samlag, i
fokus. Men bara för att förmågan till samlag – möjligen – försämras, upphör
inte längtan efter sex, fantasier eller sexuellt begär. Inte heller förtvinar
nervbanorna och våra sinnen kan fortfarande hjälpa oss att känna njutning genom
beröring eller genom saker vi ser, hör, känner dofter av. Dessutom innebär
perioden efter pensionering för många en ny frihet: barnen är vuxna och man har
mer tid för sig själv, man behöver inte oroa sig för graviditeter och den
personliga mognaden kan ge en mer sexuell självkänsla och skinn på näsan.
För
omgivningen, som för barn och barnbarn men också för personal inom vård- och
omsorgssektorn gäller det att förstå att sexualiteten, lusten, förmågan att
njuta och längta och inte minst behovet av närhet och sexuell aktivitet, består
under hela livet. Mycket tyder dessutom på att 40-talistgenerationen, som är
den generation som på allvar upplevt sexualitetens gynnsamma landvinningar i
kölvattnet av det sexuellt frigjorda 60-talet, kommer att förvänta sig, ja,
rentav kräva att få lov att fortsätta att njuta av sin sexualitet. Vilket är en
logisk följd för den som en gång i tiden getts möjligheten och som självfallet
inte är beredd att avstå från något som är positivt och roligt.
Så
visst, det är en särskild och för en del säkert tudelad känsla att tänka sig
att morfar, morfarsmor eller den där till åren komna herren i huset intill har
sex. Kanske är det inte heller något vi ska behöva ta del av eller fråga om.
Men vi behöver förstå att förmågan till njutning består hos oss alla under hela
livet och att vi alla ska kunna fortsätta att njuta av våra och andras kroppar
även på äldre dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar