Jag har tidigare skrivit om de ord vi använder i sexuella
sammanhang och att de ofta säger något om vår syn på olika företeelser. Idag
tänkte jag ta upp den tråden igen och närmare studera två andra ord, eller
snarare begrepp och deras innebörder, som vi ofta använder i relations- och
sexuella sammanhang: oskuld och smekmånad. Ta dig några sekunders tid, innan du
läser vidare, och fundera på vad dessa två till synes harmlösa ord betyder för
dig. Vad tänker du?
Själv
tänker jag massor. En del av det är säkert inte nytt för någon, annat är bara
början till tankar, några lösa trådar. Förresten så är en stor del av
tjusningen med att arbeta med olika begrepp, uttryck och formuleringar som vi
slänger oss med till vardags att kunna stanna upp och tänka efter: vad är det
jag vill få sagt? Och vad menar den andre? Till exempel: vem som är oskuld och
vem som ”gjort det” är en central fundering inte minst i många ungas hjärnor
när de söker en samtalspartner. En stor del av sökandet efter identitet och
processen att bli vuxen är att passera olika mållinjer på väg mot målet. Att ha
”gjort det”, eller förlora oskulden – läs haft samlag, av penetrerande art, med
en person av motsatt kön – är en sådan mållinje. Efteråt är man lite närmare
vuxenlivet än innan.
Lite fakta: vi vet att grovt räknat har ca en tredjedel av
unga i allmänhet haft sitt första samlag när man går ut högstadiet, och ungefär
två av tre har gjort det runt tiden för studenten. Alltså en aning senare än
vad de flesta möjligen tänker sig. Intressant är även att samlaget inte behöver
bli till en rutinhandling i unga år. Istället handlar det lika ofta om att
alltså passera den där mållinjen, varpå man kan stanna upp och vila, men också
vara tryggt förvissad om att man just passerat den där mycket grundläggande
punkten. Med andra ord: jag är inte bara utrustad med lite extra vuxenpoäng,
jag är också så som man ska vara, jag är normal. Andra sådana milstolpar kan
vara första turen med moppen, första fyllan eller det där efterlängtade
körkortet.
Det
som är problematiskt är att det på ett sätt är en mycket snäv och normativ bild av vägen
till vuxenblivandet, med det heterosexuella vaginala samlaget i fokus. För
många känns det säkert helt rätt, men det finns också en del som inte uppfattar
att det är den rätta vägen att bli bekräftad som blivande vuxen. Var finns
t.ex. unga HBT-ungdomars förebilder, hur bekräftas och värderas de unga som
inte kan eller får lov att ha en sexpartner, eller som rentav inte vill ha sex
eller samlag? Är det lika självklart för flickor att stolt kunna bocka av sin
första gång, på samma sätt som det uppfattas vara för pojkar? Och vilka
förebilder har pojkar som inte vill finna sig i kraven att till varje pris
behöva bevisa sin virilitet och manlighet genom att driva på ett första samlag,
för att visa för kompisarna att man är på ”rätt” sida av skranket? Här odlas
dessutom en norm som pådyvlar en prestationshets och som vi verkligen behöver
tala om. Denna prestationshets riskerar att återspeglas senare i den vuxnes
sexliv, där man ofta missförstår kroppens sätt att vara och är snabb att
problematisera t.ex. skillnader i lust eller erektionssvikt.
Så
åter till begreppet oskuld. Vaddå oskuld? Är man skyldig till något efter det
första samlaget? Står man i skuld till någon? Eller är det i själva verket en
signal om att en oskuld är en svag, barnslig och lite misslyckad individ? Någon
som är passiv, handfallen, osäker? För skuld i all ära, men det kan också vara
ett kvitto på att ha agerat, vilket en riktig man förväntas förmå att göra.
Kanske är det dessutom en kvarleva från en tid då religionen tydligare satte
den sexuella agendan, där prästerskapet definierade rätt och fel, sade vad som
var rent och smutsigt? Sex skulle ske inom äktenskapet och vara välsignat av
gud för att även framgent få lov att tillhöra den rena formen av sexualitet.
Jag vet inte. Men tanken är fri och oskuld som begrepp är värt att fundera
vidare på.
Nu
finns det inte så mycket utrymme kvar att ägna sig åt det andra ord som ger mig
huvudbry: smekmånad. Men om man bara leker med tanken vad som skulle kunna vara
motsatsen till smekmånad, både som ord och till sin innebörd, blir det genast
intressant. Är det så enkelt som att smekandet över och fortsättningsvis gäller
enbart lördagssamlaget, lite rutinartat? Är det större allvar som det handlar
om? Vad betyder i så fall allvaret? Hårt arbete, kompromisser, krav, slag?
Eller ingen lustfylld, passionerad, njutningsfylld och häftig sexualitet
längre? Som sagt, det är värt att fundera vidare på och som vanligt är frågorna
fler än svaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar